Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XIII
inställde nya förkunnare af försoningens heliga lära. Efter
fyra dagars nära oafbruten embetsverksamhet lades han på
sjuksängen, hvarifrån han icke uppstod. Vid tidningen om
hans död anlades sorg af Stockholms och erke-stiftets
presterskap samt af svenska akademien, som i honom förlorade
en af sina utmärktaste medlemmar. Hans lik fördes af
dertill utsedda universitets-lärare till Stockholm, der det af
hufvudstadens presterskap emottogs, samt invigdes till den
eviga hvilan i närvaro af den konungason, som han sjelf
fört till altaret, i det tempel, der han så herrligt förkunnat
det gudomliga ordet, och af den kyrkans vördnadsvärde
tjenare, som han sjelf önskat till sin efterträdare i det kall,
han under aderton år beklädt[1]. Då hans stoft fördes till
sitt hvilorum i den af honom invigda kyrkogård, åtföljdes
det af en oräknelig mängd af hufvudstadens befolkning, iklädd
sorgens drägt, och vid grafven uppstämdes heliga sånger af
ynglingarne från det lärdomssäte, som i honom förlorade sin
närmaste vårdare. Flere af Sveriges skalder slogo sina
lyror vid hans graf och vid svenska akademiens högtid
tolkades hennes saknad af den utaf den hädangångne så högt
värderade Fritiof-sångaren. Storkyrko-församlingens
medlemmar hafva upprest en minnesvård åt den oförgätlige herden.
Hans hvila skall vara ära.
Några ord om Wallins personlighet må slutligen
tilläggas för dem, som icke känt honom. När han uppträdde
i det offentliga, var hans yttre, i hållning, anblick och
stämma, af fullkomligt öfverensstämmande karakter med det
högtidliga af hans sång och vältalighet. I stora ögonblick
var han ej blott högtidlig, men majestätlig. En sådan
talare-röst, som hans, lärer samtiden icke erinra sig hafva hört.
När ämnet så fordrade, mild och beveklig, ägde den en kraft
att icke blott fylla hvad tempelsal som helst, men äfven
vid de tillfällen, då han — såsom vid den nya kyrkogårdens
invigning, utanför hufvudstaden — skulle yttra sig till
den under öppna himlen församlade menigheten, förlorade få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
