- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten / Första Delen /
13

(1863-1864) Author: Johan Olof Wallin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

13

Ej vek för ödens hot, ej dog för stormars röst —

Och denna ädla makt var känslan i ert bröst.

O! säg ej, der du går i tankens högre dager,

Säg ej, o filosof! „att känslan oss bedrager;

Att, öfver sinnens krets allena trygg och ren,

Går sanningen sin gång, och annat allt är sken" ...

O ja! hon går sin gång högt ofvan menskosinnen —

I, hennes älsklingar! jag helgar edra minnen,

Jag står med vördnad upp för edra stora namn;

Men om den himmelska försmår en dödlig famn,

Om ej en ändlig syn fördrar dess glans, om ingen

Ur stoftet vågad blick än hunnit bakom tingen;

Hvar står det tankemål, som ej af sinnet käns?

Det är blott hjertats hopp, som Öfverfar dess gräns . ..

Jag såg, på seklers grus, mot skyn ett vårdtorn timradt:

Ho lystes af det sken, som på dess spetsar skimrat?

Hann det väl, ofvan skyn, dit öfver tid och rymd?

Hann det väl, nedan skyn, en verld i villor skymd?

„Sänk ner, du trotsiga, sänk ner de höga blossen!"

Var mensklighetens rop, omfamlande kolossen:

„Du väktare i skyn! är natten ännu lång? —

„Vi tro ej stjernans ljus, ej månens stilla gång:

„Vi trodde uppå dig. — Så upplys jordens slägten!

„Är natten ännu lång? . .. Och kommer morgonväkten?"

Nej! ömma mensklighet, förtviflande! haf tröst!
Tro du naturens gång, tro känslan i ditt bröst!
Kort är din syn, men trygg — och hjertat tryggt i valet
Emellan ondt och godt, emellan rätt och galet.
Jag vet, att någon gång bland kämpande begär
Din tanke irrar sig, din vilja missledd är;
Jag vet, att brytningar af stormande passioner,
Med dån kring jordens rymd, rest folken — omstjelpt throner.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:54:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samvit/1/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free