- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten / Första Delen /
15

(1863-1864) Author: Johan Olof Wallin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

15

.,1 lifvets morgonstund, till dygden och naturen;

.,Som, mera trygg än djerf, och mera god än lärd.

.,Och af det ädla ledd, och af det sköna närd,

„Blef van i allt att se, i allt sig föresätta

„Det enda värdiga, förnuftiga och rätta:

„Hon kan ej tveka om sitt stora ändamål,

„Ej aflas till ett ljus, som ej dess öga tål,

„Ett ljus, som ändå skeft ledsagar hennes öden,

., Och slocknar för en flägt — och tändes först i döden.

„Fast hon ej verldars gång och väsens mål förstod,

.,Hon känner inom sig att Skaparen är god,

.,Och menskan säll i dygd, och väljande i handling,

.,Och segrande i hopp, på öde och förvandling:

„Och då, till jordens väl, sitt hjertas skärf hon skänkt,

„Sin tankes till dess ljus, men mera gjort än tänkt,

„Men andras sällhet haft till vilkor för sin egen:

„Mot lifvets dolda gräns med lugn hon nalkar stegen,

„Och flyr, ett tröttadt barn, i famnen af sin Far,

„Der slöjan faller ner, och sanningen står bar."

Föräldrar, fostrare! Det är för er jag yrkar
De enkla lärors bud mitt eget hjerta dyrkar.
Kanske blir menskan jemt densamma, som hon var,
Och hennes åldrar blott en fortsatt barndoms dar:
Men skall, en klarnad stund, det höga vishetsbudet
Bli hördt i alla bröst, och skall det stora ljudet
Af fria pligters lag gå ut i alla land,
Så är det endast då, när, i harmoniskt band
Af sinne och förnuft, hon känner nog sitt svaga,
Att ej med brådspänd flygt till slutna verldar draga,
Och känner nog sin kraft, att, utan straff och lön,
Sitt hjerta dygden ge, för det att den är skön.

r

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:54:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samvit/1/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free