Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IG
Så talar känslans röst af vishetsläran gillad,
När den i menskobröst får tala oförvillad.
Hvar oförderfvad själ har känt, om ej förstått,
Det goda såsom skönt, det sköna såsom godt.
Först när begreppet skiljt hvad hjertat har förenat,
Då blef det menniskan af himmelen förmenadt
I oskuld att bebo det lugna paradis,
Der, enig med sig sjelf, hon lefde glad och vis.
Förjagad derifrån, hon vänder ej tillbaka;
En blixtrande cherub dess ingång skall bevaka:
Men om, vid dess förlust en gång, likväl hon känt
Sin anda liksom ryckt utur sitt element;
Om, när vid ödets slag, en gång hon sansad vaknar
Till tröstlöst vetande af det hon ägt, men saknar,
Hon, sliten af begär och trött vid deras strid,
Förnimmer sitt behof af en försvunnen frid:
Hon ej förlorad är: hon kämpa skall och vinna,
Och, krönt med segrens palm, sitt värde återfinna,
Ej i ett oskuldslif af obepröfvad halt,
Men i en mogen dygds gudomliga gestalt.
Allt mer hon skall förstå, att, hvad som blott är djurligt,
Ej endast orätt är, men äfven onaturligt,
Och se, i en sublim nödvändighetens lag,
Det godas heliga, odödliga behag.
I Hymens salige, som, druckne af er lycka,
En längtad ättling fått i rörda armar trycka!
O! känden I ej rätt er höga, dyra pligt,
O! glömden I en gång föräldranamnets vigt. . .
Förr väpne döden sig! förr slite han med smärta
Den späda ur er famn, och hälften ur ert hjerta!
Men skall han sträfva fram, bland faror och försåt,
I edra höljda spår, på lifvets tunga stråt;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
