Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 2
Bär fram sin ädla pligt som hjertats fria skänk;
Som menskans höga rätt hos dig och andra aktar,
Och, adlande sig sjelf, till annan höjd ej traktar,
Än karakterens höjd, och stor, då den är god,
Har makt och ära nog, då han har dygd och mod.
Besinna dessa ord, du, som med ärfda titlar
Ditt ännu späda barn så obetänksamt kittlar!
Af kuug och fosterland din fader eller du,
Må ske! förtjente dem; men ej din son ännu.
Förtjensten ärfves ej: då först blir den hans egen,
När han, med samma nit, går fram de samma stegen
Till ärans helgedom, i ärefulla värf,
Och offrar der sin gärd, och lägger der sin skärf,
För fosterlandets far, bland fosterlandets söner,
På nyttans altare, som medborgsandan kröner.
Då skall han, sjelfkrafd, nå den företrädesrätt,
Som egnades hans dygd långt mera än hans ätt.
Nu fatte han i tid och fatte djupt, den läran:
Att börden slumpens är, och blott personens äran!
Nu lyde han i tid de bud naturen gaf,
Och vörde bondens svett, och vörde ålderns staf,
Och bryte uslingen det sparda aftonbrödet!
Bland dessa bygdens barn med mindre gunst af ödet,
Med samma känslospråk och menskorätt som han,
Han vare en kamrat och ej en öfverman!
Med deras härdighet och deras färg på kinden,
Han tåle sommarns sol, han trotse vintervinden!
Än täflande i språng kring blommornas emalj,
Än öfver drifvors bädd i yrande batalj,
De yfverborna små, förföljande, förföljda,
Och ömsom utaf snö och ömsom rosor höljda,
Må sorglöst stoja fram, vid nejdens återdån —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
