Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
0 nej! det är med drag af känslor mera höga,
Med dessa milda drag af storhet, hvarmed du,
1 ädelmod en gud, men dödelig ännu,
Slöt till för villans brott ditt faderliga öga.
Se der hans bild, han sjelf, den store man vi sett
Så hög, så oförsagd, så stark mot alla öden,
Inför hvars blickar lifvet, döden,
Och thron och koja voro ett.
Se der den kung, som lärt att agget öfvervinna,
Men som ej hade lärt att hämna sig derpå;
Som segrade, förlät — föll, och förlät ändå,
Yiss, att en rättvis dom hos efterverlden finna, —
Viss, då hans ära led af tadlets mörka drag,
Att lemna, till försvar mot vilseförda sinnen,
I sina gerningar de minnen,
Som skulle hämna den, en dag.
Så stod han, Svear! han, den hjelte I beundren,
En mäktig genius lik, och hvälfde i sin själ
De stora tankarna på Sveriges glans och väl,
Med hjessan trotsigt höjd mot stormarna och dundren,
Så stod han, — minnens det! — och, trygg vid molnens hot,
Såg ner med vänlig blick, emellan dunderslagen,
På sångmön, konsterna, behagen,
Som funno fristad vid hans fot.
Der står’ du, och din blick med ädel stolthet sänder,
O konung! kring en stad, hvars blomstring du beredt,
Och ser förökade de prydnader, du gett,
Med dem du ämnade åt dessa torg och stränder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
