Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
Hvad ljuft och ledt, hvad tungt och lätt,
Ännu jag kommer att förfara,
Så måste rätt dock blifva rätt
Och ärlig dygd det bästa sätt,
Att om ditt hägn försäkrad vara.
Ho ej, på pligtens ban, går af för våld och list,
Men orättvisans kalk med tåligt sinne tömmer,
Upprättelse skall få. Det känner han så visst,
Som att du lefver, du, som sist
Eättfärdigast och mildast dömmer.
Du lefver — och ditt rike är
Så stort som himmelen och jorden.
Ehvar jag går och kommer der
Är mig din makt och kärlek när,
Din rätt och dom förklarad vorden.
Ty vill jag fatta mod och lyfta upp igen
Det hufvud, fiender! som I till jorden böjden,
Och lefva i mitt kall och säga lugnad än:
Mitt vittne är i himmelen,
Och den mig känner bor i höjden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
