Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
Om ej till den nåd, som tände
Sig med hvarje morgon ny?
Det vardt morgon, det vardt afton
Under första dagens lopp;
Det blir morgon utan afton,
När min andra dag går opp.
Då skall äfven jag förnimma
(Gode Gud! det hoppas jag)
Af din nådesol en strimma,
Som åt lifvet ger behag.
Här blef lifvet tomt och kyligt,
Glädjelöst och ofruktbart. ..
Ej du ämna kan ett dylikt,
Men ett bättre åt mig snart.
Ack! jag är så mätt på färden,
Trött, förbråkad utaf den,
Ville ej, för allt i verlden,
Börja samma lopp igen .. .
Gudilof! nu är det slutadt!
Vandrarn får en sömn så söt,
Med sitt tunga hufvud lutaclt
Mot en evig kärleks sköt.
Om en liten stund jag vaknar,
Vaknar glad, och ser mig om,
Och den arma jord ej saknar,
Som jag lyckligt undankom;
Men de goda, som i tiden
Älskat mig och mig förstått,
Skola möta mig med friden,
Dela med mig deras lott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
