Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid min vän Carl Ulric Broocmans graf.
Una virtus clara æternaque habetur.
Stråle af det rena ljuset,
Som en stund, förmäld med gruset,
Bodde i en jordens hydda,
Dvaldes i en dödligs hamn!
Frälsta anda, himlaburna,
Och till himlen återflydda!
Måste jag, på denna urna,
Teckna, gråtande, ditt namn?
Du har gått! . . .
Men icke såsom stormen går,
Med skräck i sina ödespår,
Till straff för jordens brott,
Och ej som floden, bullersam
Och strid och större än sin strand,
Igenombryter åbons dam
Och öfversvallar plöjarns land.
Men lik den blida vestan,
Som vinter-drifvan smält;
Han bjuder barnen leka
På vårens gröna fält;
Han torkar svetten sakta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
