Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
291
Då höras gudasvaren,
Som anden till er bär:
Sen upp, dit hon är faren,
Och söken henne der!
Af bröder och af systrar,
Af barn och makar än,
Den blick, som sig fördystrar,
Skall klarna upp igen,
Och se Allfaders vilja
Och fatta hvad han ment,
Att jorden ej skall skilja
Hvad himmelen förent.
Hon kommer ej till eder
På pröfningarnas stig,
Men ömt hon blickar neder
Och väntar er till sig,
Der, efter prof och strider,
Och sorger och besvär,
Ej hjertat mera lider,
Och lifvet evigt är.
Emellertid de orden,
De ljufva, tröstande,
De sista uppå jorden
Hon talar leende:
Ack, ljuft är hvilans läger
Och natten fort förbi.
Farväl! — mitt hjerta säger:
I himlen råkas vi! *
* Dessa rader, utgörande sednare hälften af v. 8, N:o 477 Sv. Ps. B.,
stodo på fotplåten af likkistan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
