Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
296
Och som, när hon bröts i stormen af,
Lemnat, oss till ledning under loppet,
Efter sig åminnelsen och hoppet.
Ljufva minne! . .. Ungdom och behag ,
Och naturens älskligaste lotter
Blekna bort för dessa purpurdrag
Utaf maka, syster, mor och dotter,
Hvilka trotsa vansklighetens lag,
Och, som fyragrenig ljusastaka,
Vid madonnabilden stå och vaka.
Ljufvare förhoppning! .. . Anden bröt
Utaf stoftet, utaf tiden bandet,
Och ett skönare, ett evigt knöt
Med de saliga i helgonlandet,
Sluten till en älskad moders sköt’,
Och en älskling lyftande på armen
Mot den egna kärleksfulla barmen.
Men om hjertats djupa röst är sann,
Men om kärleken är stark som döden,
Hon de sina ej förgäta kan,
Hvilka famla än bland tidens öden,
Suckande, beklagande hvarann’ . ..
Tills ej mera något öga gråter,
Der de älskande förenas åter.
Mild och ljus till dem hon skådar ner.
I en solblick genom sorgeskyar
Till de kära lemnade hon ser . . .
Och hvar blick välsignelsen förnyar
Öfver dem hon här ej följer mer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
