Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och villor bröt och hjertan vann.
Ju mindre han en lofsång sökte,
Ju trognare det altar rökte,
Der tacksamhetens offer brann.
Slöts än i blygsamhetens slöja
Den lagerkrönta tinningen,
Dock glorian står, att evigt dröja,
Att evigt skina, omkring den.
En stjerna sina strålar skickar
Från fästets silfverklara rymd ;
För hopens omkringslutna blickar
Dess rörelse, dess glans är skymd —
För hopens, som sin undran skänker
Åt flågelden, som endast blänker,
Och ljungelden, som blott förstör;
Men hon, den himmelska, hon tågar
Sin höga, jemna gång, hon lågar
I glans, då meteoren dör.
Hon är en sol, och ur dess sköte
Framväller ljusets ocean,
Och hymner helsa hennes möte,
Och sällhet tecknar hennes ban.
Så strålar i ovansklig dager
Förtjensten lika hög och ren,
Fast agget ej dess sken fördrager,
Fast fördomen ej ser dess sken.
Trygg är dess blick, men ej förmäten,
Tyst är dess gång, men uti fjäten
Välsignelsen går fram så skön;
Men, öfver flärdens spotska anor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
