Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och slägter uppstå, slägter stupa,
Och tiden flyr och återflyr;
Men ingen dagning ur den djupa,
Ogenomträngda natten gryr.
Den blixt, som Vatikanen slungar
Utöfver jordens folk och kungar,
Upplyser blott en vidsträckt graf.
Skygg lyfter menskligheten vingen,
Att evigt fly från jorderingen,
Och lemna qvar tyrann och slaf. —
Hvad mer! om till ett blindadt slägte
En fridsam stråle stundom bröt;
Om det sin boja såg och bräckte,
Men henne i en annan böt? . . .
Hvems är den hand, som öppna mäktar
Det bistra fångslets plågorum,
Der himlens Förstfödda försmäktar,
Förställd och trånande och stum?
Filosofins det är, som lärde
Sin gräns och sina krafters värde;
Som — hur hon föll och återföll
Ur sinnets dröm i tankesvindeln —
Ifrån sitt öga löste bindeln,
Men hjertats helga rätt behöll.
“Jag vill min syster återfinna,
“Min möda var för hennes skull
>Så talte sanningens gudinna,
Och såg sig om så kärleksfull.
Ocli synade omkring naturen;
Dess eldblick delte tidens natt,
Der, lik en nunna inom muren,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
