Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Du kan förstöra allt — men icke samvetsfriden;
Du kan förvandla allt — men ej två trogna bröst.
Ocli livem är sällast: den, som stödjes, eller stödjer?
Säll han, hvars trogna hand de tistlar undanrödjer,
Som hota hennes fot på vägen, der de gå!
Säll hon, hvars lena hand de blommor glädtigt plockar.
Som stå vid vägens rand, dem flätar i hans lockar,
Dem passar på hans bröst! — Ack, sälle båda två!
För dem ej hjertat mer ett tyst bekymmer äger,
En önskning, ett begär, som icke tungan säger,
Ett lialfröjdt förbehåll, som misstron undanstjäl;
Ty bergas glädjens skörd, förrän den vissna hunnit,
Och smärtan lekes bort, förrän dess tårar runnit,
Och hoppets himlarymd, der molnena försvunnit,
Blir klar, som deras blick, och blid, som deras själ.
Är icke deras tjäll ett sökt, ett heligt tempel,
Som, obestonnadt än, på flärdens strand står qvar.
Der de förtrogna två, dem himlen tecknat har
Med glädjens insegel och med behagens stämpel,
Bevaka offrets kall med dygdernas exempel,
Bereda hjertans lugn med hjertats gudasvar?
Dit går den lycklige, och lär sig att värdera
Det glada lifvets lott och värdigt njuta den;
Dit den olycklige, och suckar icke mera,
Och hoppet flämtar upp inom hans bröst igen.
Den gamle längtar dit, och stegen bli ej tunga:
Han hvilar der så trygg, nej! der sin ålderdom
Han glömmer gerna bort, och leker med de unga,
Som skämta der och le, och dansa om och sjunga
I samma sälla hägn, i samma helgedom.
Der stämmer harpan upp den silfverklara klangen:
Der ljuder skaldens sång från flickans rosenmun —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
