Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid en landtlig bröllopsfest.
öä vandren, unga två, att under alla öden
Hvarann förlyckliga och följa hand i hand!
Så svaren inför Gud, att döden, endast döden
Skall slita ett så ljufligt band!
Frid vare öfver er! Man ej behöfver mycket
Af det som lyckan ger, för att bli lycklig här,
Blott man är nöjd med sitt, och vet ej af betrycket,
Och får en vän, som man har kär.
Ett hjerta, gladt och godt, förutan flärd och ränker,
Och nöjdt och anspråkslöst, och rent och oförstäldt,
Se det är mycket mer än alla lyckans skänker!
Se det gör vännens hjerta sällt!
I hafven detta fått. I kunnen trygge våga,
Att på Försynen tro, och bida, i dess skygd,
Er utkomst af er flit, er sällhet af er låga,
Er ära af er egen dygd.
Det är blott kärleken, som hjertan bör förena:
Allena kärleken, med öm och helig rätt,
Gör glädjen dubbelt ljuf — och kärleken allena
Gör sorgens börda dubbelt lätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>