Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var som, när, i oförväntadt möte,
En broder, från sin vallfart återvänd,
Sin broder öfverraslcar, och blir känd,
Och sjunker gråtande emot hans sköte.
Väl mig! jag aldrig jägtades till språng
Af stora anspråk i de storas trappa:
Med lyckan dref jag aldrig rättegång:
-För svag att vinna — och för stolt att tappa.
Barn af en stackars far, som, led från led
Af bara bönder sina anor leder,
Jag trädde, som min egen lyckas smed,
I verlden med ett ärligt prestbesked,
En varm välsignelse och rena seder,
Och eljest ingenting att pocka med.
Ty är jag lugn, när andra kappvis löpa
På lefna’ns stora marknadstorg omkring,
Jag vet förut, jag äger ingenting
Att köpa för — och ingenting att köpa.
Med invisning i hand, med fjesk och spring,
De kräfva ödet, som förnämt betalar
En påstådd skuld, och immerfort förhalar
En fordran, innestående se’n sist:
Då är jag sorglös, ty jag är gratist,
Och, gömd och nöjd, som sparfven i sitt näste,
Jag harmas ej, ifrån mitt lilla hörn,
Att örnen sväfvar upp mot molnens fäste;
Ty sparfven vet väl, att han ej är örn.
För mig blef lyckan derföre en gåfva,
Förlänt som gunst, ej utbetald som rätt.
Jag granskar ödena på detta sätt,
Och ser dem hålla mera än de lofva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
