Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Talade så. Och ett sken kring mig dröjde,
Som majstrålen lifligt, som Hesperus blidt.
Frisknande åter, min ande sig höjde,
Mitt hjerta sig vidgade, lugnadt och fritt.
Upp jag mig reste, och intog mitt välde,
Och si! när dess heliga gräns jag besteg,
Maktlöst, o öde, din spira du fällde,
Och stormen sig lade, och thordönet teg.
Fram står en skönare jord: hon skall bära
Krystallklara källor och skuggrika träd.
Upp går en mildare sol: hon skall nära
Och bringa till mognad en ädlare säd.
Dygd heter jorden: hon ensam kan gifva
En svalkande skugga, en friskande drick.
Vishet är solen: hon ensam kan lifva
Förhoppningens skörd med sin himmelska blick.
Vishet och dygd! jag mitt hjerta har egnat,
Mitt mod och min kraft, till er eviga tjenst.
Ej i de nejder, der guldet har regnat,
Och ej på de höjder, dem äran beglänst:
Men i den dalen, som skuggor beskydda
o
At sanningens forskning och pligternas kraf,
Der vill jag uppslå min trefliga hydda,
Och der vill jag finna min fredliga graf!
Stilla dig, öde I ditt hot jag föraktar,
Och på dina smickrande löften ej hör,
Der från min ostörda vrå jag betraktar,
Hur du genom tiden triumfvagnen kör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
