Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men af odödliga gudar bestämd. —
Hur vill jag ev följa!
Endast på afstånd sitta jag vill, en tyst Melibéus,
Som med förnöjelse lyss, när Thyvsis och Covydon sjunga.
Alle ock lyssua med mig, näv I båda, Avkadiev båda,
Vuxne hvavandva i sång och vedo att svara till skiftes,
Lären åt nordiska dalar och bevg att uppvepa dygdens
Lof och den skäva känslovnas ton och de milda behagens,
Sanningens budovd och hjeltarnas namn, i eviga genljud.
Mig ej himmelen gaf det höga, mäktiga snillets
Skapelsekraft, framtrollande nya och ljusare verldar;
Ej den färgvika bildningens hand, som i Etevens stvålhaf
Doppav sin pensel och tecknav dem af för dödligas ögon.
Men af de mästaves vöst, vid hvilkas föttev jag suttit
Hänvyckt och glömsk af mig sjelf, de silfverklingande ljuden,
Kellgrens och Leopolds och Oxenstjernas och
Lidners,
Trängde sig djupt i min själ och spelade klavt i mitt öva
Fordom i lifliga av: och, sedan de tystnat, jag länge
Tyckte dem spela ocli klinga ännu (som ovgelen bvusav
An, fast tempelfesten har slut, i andaktens öra),
Att för mig sjelf, ovetande, snart jag gnolade efter,
Ocli på min landtliga flöjt fövsökte och åtev fövsökte
Hävma en ton ellev ann’ af de silfverklingande ljuden,
Svagt, men dock likt (om bäcken äv lik de eviga floder);
Ty med mig ock stämde ibland en morgonens lävka,
Ellev en aftonens näktevgal, fövtvoliga samljud,
Mig ock hövde en stund de leende tävnov i bygden.
Ja! mig syntes, ett ögonblick, någon af mästarne sjelfva,
Vandra förbi och nicka behag åt välkända toner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
