Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
0 ja, vid hans bord du ofta står
Att dess enkla, sunda rätter krydda;
Klarnar hoppets himmel kring hans dar,
Och, då qvällens skymning slöjar dalen,
Sluter, hägnande, hans ögonpar,
Utaf mödan tyngda, ej af qvalen.
Hvartill nära ett förväget hopp
Under lifvets flyende sekunder?
Hvarför resa loft till etern opp,
På förgänglighetens lösa grunder? . . .
Fåfängt plankan till en fjerran strand
Öfver oceanens rygg dig vaggar;
Arme! du kan fly ett fosterland:
Ej dig sjelf, — ej qvalet som dig aggar.
Snabbare än någon östanvind
Sprider molnens sönderslitna bälten,
Snabbare än någon sårad hind
Störtar blixtrande utöfver fälten,
Följer oron kopparkölens gång,
Står ombord på flygande galerer,
Och, så ilande som Turmens språng,
Tumlar om i prunkande falerer.
Derför söker jag i menlös frid
Af den dag, som skänkes, glädjen njuta;
Derför vill jag för en osedd tid
Inga hopplöshetens tårar gjuta;
Leende, och genom dygden stark,
Möta äfven qvalen då de komma! —
O, jag vet, att ingen jordisk mark
Mognade lycksalighetens blomma.
Wallins Vitterhets-arbeten. II. 1 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
