Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ack! hur ofta hjertat kännes
Först i hyddan lugnt och sällt!
Ofta der — fast purpurns tält
Kring en landtmans bord ej spännes
Klarnar pannan, slutas hennes
Fårar i ett jemnadt fält.
Förebud af hettans tider,
Öfver horisontens rand
Andromedas fader skrider,
Procyon rasar, Leo sprider
Pest och qvalm kring haf och land,
Och en verld i sommarbrand
Lamt mot öfvermakten strider.
Herden, utmed källan sträckt,
Långsamt efter andan hämtar;
Hjorden vid hans sida flämtar;
Ruggiga Silvaners slägt
Djupt i skogens natt sig räddar;
Vågen, hvälfd af ingen flägt,
Sjunker mellan svedda bräddar.
Allting hvilar — ensam du,
Lika vakande ännu,
Statens tunga roder vänder,
Och din blick med oro sänder
Än till Serers vapenborg,
Än till Bactras samlingstorg,
Än till Tanais bistra stränder.
Men den gud, som verlden styrT
Han i evigt mörker skymmer
Framtidernas äfventyr;
Ler åt fåfänga bestyr,
Ler åt maktlösa bekymmer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
