Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vitsordande, för dig skall träda fram
Ur seklers grus den talande bedriften,
Och visa dig, ifrån Metaurens strand,
Den store Claudius, af hvars segerhand
En länge fasad Hasdrubal blef slagen:
När, på en natt af skräck och nederlag,
Stod ändtlig fram en klar och längtad dag,
Olivbekrönt: den första lugna dagen,
Se’n Libyens röfvarhord, med brand och mord,
I långsam plundring våra fäders jord
Förödt, — likt flamman, som i ödemarker
Förvandlade Dianas helga parker,
Och likt den vilda, rytande orkan,
Som hvälfver om Trinacrias ocean.
Nu kom igen den flydda mannastyrkan,
Nu följde lyckan kämparne af Rom.
Upp stodo åter i sin helgedom
De fallna gudar, främjande vår dyrkan.
Nu brast han ut, Kartagos dolske drott:
„Ve oss!“ så utbrast Hannibal omsider,
„Hvi hafve vi, som arma hindar, gått
„Mot ulfvars här i vådeliga strider?
„Vår sällaste triumf är flykten blott.
„Det folk, som, drifvande för våg och väder
,, Kring Adriens rymd, från Ilions brända trakt,
„Kom fordom flyktigt till Ausoniens städer
„Med gudar, barn och ålderstegna fäder,
„Hur likt den ek, som står i lummig prakt,
„På Algidon! Ju mer den slås, den hotas
„Af lömska jern, ju mer den höjs och rotas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
