Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med sänkta relingar och brustna skråf, af alla
De böljor drickas in, som dem ej öfversvalla.
Nu sporde hafvens gud, med undran och med harm,
De vilda stormars krig, de vräkta vågors larm.
Med fredadt majestät från sjögrunden, som skälfver,
Hans hjessa lyfter sig, hans blick kring rymden hvälfver.
När han den härjade trojanska flottan såg
Förspridd kring ocean, och lek för vind och våg,
Som hvardera sitt våld åt systerns vrede lånar,
Till Eurus och Sefir hans gudastämma dånar:
“Förvägna flock! hvarthän — i luftigt öfverdåd?
Kring jord och himlarymd förutan mitt beråd
I ströfven, och till skyn de svällda vågor välten?
Er skulle jag, — dock nej! åt de förstörda fälten
Må friden återges! Men bäfven för en hämd,
Som för ert djerfva ras härefter är bestämd!
Nu hasten eder flygt och för er kung förmälen,
Att jag, men icke han, kring hafven fick befälen,
Fick treudden till lott. O stormar! der I bon,
Bland bistra nordanijell har Eolus sin thron;
Djupt i de kulors natt, som er för dagen stänga,
Der må han hålla hof, der må han spiran svänga!“
Så talar hafvens drott — och svallet sjunker ner,
Och i en molnfri rymd går solen fram och ler.
Cymothoe sin kraft med Tritons kraft förenar,
Att hala löst hvart skepp, som stött på skärens stenar.
Sjelf guden bistår dem, sjelf med tregafFelns tvång
Han öppnar bankarna för frälsta kölars gång,
Och lugnar luftens gny och jemnar böljans kullar,
Och kring dess glatta bryn på lätta hjul framrullar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
