Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sitt spjut, och djerfdes ej att bida jungfruns hämd.
Så en försåtlig ulf, af jägarspjuten skrämd,
Se’n han en oxe sträckt, med herden sjelf i hjorden,
I stum medvetenhet utaf de fräcka morden,
Flyr bort med slokad svans, och hässjande och brydd,
I ödemarkers djup och tjocka skogars skydd.
Ej Aruns mindré brydd och mindre snabb, ur faran
Flög flämtande tillbaks och mängde sig i skaran.
Hon frestar, döende, att rycka ur sitt sår
Mordpilen . . . Ack, dess udd för djupt i sidan står!
Hon dignar sanslös ner . . . Den kalla döden lyktar
Dess blick, dess sköna blick .. . Från kinden purpurn flyktar.
Knappt hämtar hon sin kraft, att än, med bruten röst,
Åt A eka ge ett ord, den vän, hvars råd och tröst
Förljufvat mången stund ett flyktadt lifs bekymmer:
„Jag mäktat ... Nu ej mer! — Den långa natten skymmer
„ Allt närmare . . . Allt mer det grymma såret tär.
„Till Tumus, ömma vän, min sista helsning bär!
„Han skynde i min plats att Trojas hopar jaga
„Från staden! ■— Nu farväl!" . . .
Så stammande, den svaga
Med fällda tyglar ner mot jorden sakta flöt.
Snart döden till hvar lem sin bittra kyla göt,
Och hufvudet sjönk ner, och spjutet föll ur handen,
Och harmsen, med en suck till skuggorna for anden.
Men nu ett gräsligt skrän mot firmamentet slår.
Än mer, vid sköldmöns fall, blir striden hätsk och svår.
Fram rycka ljungande trojanska bataljoner,
Tyrrhenske liöfvidsmän, arkadiska sqvadroner,
Men redan vaktande på fjellens höjda rygg
Satt Trivias nymf, och såg till striden, gudatrygg —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
