Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som träder med sin fot på oafböjda öden,
Och ler mot farorna, och blinkar ej för döden!
Men lycklig äfven du, som i enfaldighet
Blott myllans halt och blott af bygdens gudar vet,
Blott känner Pan, Silvan och nymferna i lunden!
Ur tystna’n af ditt tjäll, så tryggt på ärfda grunden,
Ej folkets fascer dig, ej kungars purpur drog.
Det agg, som brödratro ur brödrahjertan tog,
Den här, som rycker an från Istri svurna stränder,
Boms styrelse och stoj och underlagda länder
Bekymra ej din själ. I en behaglig trakt,
Så långt från nödens rop, som yppighetens prakt,
Du skakar ner din frukt af sjelfmant tyngda grenar,
Du plockar dina bär kring tufvor och kring renar;
Med ingen mans förfång, du ombestyr ditt bo;
Och sedan för din rätt, din frihet och din ro,
Behöfver intet hägn af kapitolska borgen,
Ej röst i rådslagen, ej rättvisa från torgen.
En sjöman gungar fram på ett förrädiskt svalg;
Vild tumlar krigaren i härarnas batalj.
I kungasläpens fjät än äfventyrarn vrider
En bugtad kropp, och än en lönlig boja smider
Åt stad och bygd — att sjelf få njuta, maktbeklädd,
Sin dryck ur perlpokal, sin blund på purpurbädd.
Der, på en hopad skatt en sömnlös usling trånar,
Fördubblar den hvar stund — och dock i armod grånar.
Gunstfångaren, som hof sitt ljud från Rostrers höjd,
Vid folkets bifallssorl berusas utaf fröjd.
Hur mången äresjuk, för handklappen och ropen,
Som larma till hans lof, ger skådespel åt hopen!
De ges — vanbördingar af fädrens jord och dygd,
Förlupna olycksbarn till en fiendtlig bygd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
