Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin egen vördnadsbjudande värdighet, att framkalla ur
mörkret eller dvalan de för verlden eller för sig sjelfva okända
natursgåfvor. Muntrad af detta bifall, borde ynglingen ej
misskänna sin kallelse, kunde han trygg fortsätta banan mot
en högre fullkomlighet, eller ock, af den varnande godheten
afstyrd från en vådlig bana, bortgå, utan knot ocli utan
vanära, till lifvets obemärktare yrken. Språket, denna känslans
och tankens skönaste uppenbarelse, skulle der, renadt från
onyttiga tillsatser, enligt sitt egna skaplynne böjas, riktas
och vårdas, att, med enkelhet, klarhet och okonstladt välljud
blifva ömsom behagens, ömsom styrkans och öfvertygelsens
organ. Med detta i sin makt kunde talaren, kunde skalden
träffa ämnen för den sköna konstens behandling bland alla
de föremål, som lyfte själen eller skakade känslan, eller
lif-vade inbillningen, eller närde den lugna betraktelsen; men
då skulle visheten, dygdens lika väl som smakens moder,
höja, lik en Apollos prestinna, sin röst från den återställda
helgedomen: „Du, som känner dig lifvad af en högre kraft,
att för de dödliga tolka känslans gudomliga bud! Sväfva ej,
yrande, i rymder, der molnen dig bortgömma; men sänk dig
ej heller, förslappad, till jorden, att smickra dårskap, låga
passioner och vekliga nöjen. Se! naturen gaf dig förmåga,
att, med snillets rätt, taga i besittning både verklighetens
och möjligheternas verldar; men hjertat och förnuftet utstaka
din väg och ditt mål. Sanningen, religionen, hjeltarnas lof,
samfundspligternas helgd, naturens milda behag — se der
ditt fält att så och skörda! Följ din höga kallelse; men
mins, att den sanna äran vill. åtföljas af själens
tillfredsställelse och att den lager är oförgänglig, som dygden alstrar
och menskligheten välsignar."
Om jag ej bedrager mig, voro afsigterna sådana, M.
H., med en inrättning, som ärofullt gick att förena edra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
