Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liten egenkärlek, som lätt öfverflyttar det egna uppsåtets
rättliet på det egna omdömets, än denna förlåtliga
ovar-samhet hos en redlig man, som hvarken vet skrymta eller
frukta — och man skall beklaga, men ej förundra sig, att
mången, hvars hjerta och karakter förtjent aktning och
bifall, oskyldigt uppbär en ovilja i allmänna omdömet,
livil-ken bort tillhöra helt andra föremål. Den bästa menniska
går alltid längst i erfarenhetens kostsamma skola. Dyrköpt
och sen är den lärdom, han, kanske på bekostnad af
sinneslugn och lycka, slutligen skall vinna: att vara på sin
vakt mot den kalla slugheten; att, döf för både smicker
och knot, gå sin jemna gång, och ej fråga andra om vägen,
att ej misskänna det ädla, hvar det finnes, men blott lita
på sig sjelf; att ej endast hysa goda grundsatser, men vara
sträng i tillämpningen; fast i föresatsen, trygg af
medvetandet — och sedan stå oförfärad om än jord och himmel
skulle svigta.
Om äfven Grefve Gyldenstolpe mer än en gång,
under smärtsamma uppoffringar, rönt sanningen af denna
anmärkning och härutinnan delat goda menniskors vanliga
öde; så har han likväl derjetnte fått röna en för dem
mindre vanlig lott: att ej länge vara misskänd, och att af alla
deras hjertan, som kände hans värde, hafva njutit den
oaf-brutna tillgifvenhetens gärd, alltid påkallad af
öfvertygel-sen 0111 hans rättsinnighet, tacksamheten för hans
välger-ningar, eller minnet af hans älskvärda väsende. Denna
okonstlade mildhet, som verkar förtroende för afsigten;
denna otvungna nedlåtenhet, som ger muntran äfven åt de
ringare; detta själens varma deltagande, som af alla kännes
för något annat än blott belefvenliet; detta nit som, äfven
otackadt, ej tröttnar för andras väl, — allt fortfor, att
vid Grefve Gyldenstolpes hjerta, vid hans dagar och
öden, fästa, med vänskapens, högaktningens och erkänslans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
