Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vackraste band, allt hvad honom omgifvit, — band, som ej
sletos, då han, följd af ortens allmänna saknad och kärlek,
begärde och fick tillstånd att skiljas från tunga
embetsmö-dor, för att ostörd egna sin annalkande ålderdom åt
stillheten, åt själens ädlare njutningar, åt vishetens, vänskapens
och de vittras umgänge.
Nej, trötte seglare! hamnen är ej länge din: ännu
skall vinden sticka upp, som förer dig ut på det falska
hafvet.
Oroliga tider inbröto. Jag skildrar dem ej; jag
döm-mer ej mellan konungar och medborgare, och uppdrager ej
maktens och frihetens tvistiga gräns. Men, tid, som
framgår pröfvande öfver brutna fornlemningar! Under det du
firar patriotens minne, som för fosterlandet höjde en dristig
röst vid en blick på aflägsna vådor, skall du ännu med
vördnad betrakta den konungs minnesvård, som i ett välde,
det han ej ville missbruka, såg fosterlandets enda räddning,
och njöt dess kärlek ännu oinskränktare än sitt välde. Då
skall du ej heller misskänna dem, som, blott i skygden af
hans älskade spira, funnit sällheten, samdrägten och lugnet
trifvas, och, i glädjen af denna lyckliga erfarenhet, gerna
trodde på hoppet, att samma egenskaper skulle gå i arf
med samma thron.
Grefve Gyldenstolpe var sin konungs vän, och både
värdig och skyldig att vara det. Han blef ock utsedd, att
hos den uppväxande thronföljaren intaga en plats, lika med
den som, hundrade år förut, varit anförtrodd åt hans
farfader. Och hade trohet, hade ett upplyst nit och en
samvetsgrann uppmärksamhet något förmått, då hade hoppets
fullbordan ej uteblifvit; men — hvem anklagar
sånings-mannen, att Försynen ej alltid välsignar hans möda?
Fostringen skänker ej egenskaper, hvilkas anlag himlen
förnekat: och snillets och de höga känslornas frö, ej nedlagdt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>