- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten / Andra Delen /
318

(1863-1864) Author: Johan Olof Wallin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

framte mönster af den lättaste och behagligaste skrifart,
och hans inträdestal, uppfvldt af träffande anmärkningar och
mogna tankar, på ett värdigt och enkelt språk, kan ensamt
intyga, att han varit vuxen författares yrke, om detta
blif-vit hans lott. Så mycket mer använde han sitt nit, sitt
anseende och hela sin öfvertalande förmåga, att hos andra
uppmuntra snillet och talangen. Hvarje ny vinst åt
vitterheten var en vinst för honom sjelf. Vetenskaper och vackra
konster ägde i honom en domare af läcker urskillning ocli
oveldig ompröfning; de funno i honom alltid en befordrare
af mötande godhet, säker kännedom och verksam
bevågenhet.

Sådan var Grefve Gyldenstolpe för verlden. Hans
enskilta lif förmörkar ej tafian. Ädelmodig, vänskapsfull,
förekommande, tillvann han sig lika visst allas kärlek,
hvilka nalkades honom, som han af hjertat ville alla väl.
Hans grundsatser voro den sanna hederns: de kunde ej
ryggas, om än de någon gång skakades: erfarenheten
befäste dem. Hans jemna förhållande var en blandning af
det intagande och värdiga, som på samma gång ingaf
förtroende åt den anspråkslösa, och höll den oförsynta på
af-stånd. Som man af verld, kunde han säga smickrande
saker, men aldrig på sanningens bekostnad. Utan denna
lyn-nets småaktighet, som, vid minsta anade förolämpning,
uppreser sina retliga uddar, var han ock vida öfver den sluga
smidighet, som ofta döljer en allvarsam tanke, derföre att
den misshagar. Trodde han sig äga skäl till missnöje med
någon, aldrig var han hämdgirig, men också aldrig falsk;
han hycklade ej vänskap, men just derigenom vans eller
återställdes den. Lättrörd, liflig och af häftiga
sinnesrörelser, var han nöjets vän, älskade umgänget, och trifdes gerna
i otvungna sällskapskretsar, dit han medförde munterhet,
frihet och förtrolighet. Dock fann han sin mesta, sin dyr-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:54:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samvit/2/0320.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free