Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gång friska och mogna skaplynnet af en nordisk natur, går
med ovacklande steg mellan ytterligheterna och, hvarken
förstelnad i stående vanor eller hänförd af en lättsinnig
nyhetslust, ser endast och allenast på det rätta och vill det,
och tror på dess egna segerkraft. Ty om ett är det rätta
i allt, i vitterheten som i statsläran och alla menskliga
förhållanden, — det må för öfrigt heta skönt eller sant eller
sedligen godt eller i hög egentlig mening rättvist, — så är
det ej annat som bör afses, ej heller annat som går fram.
Denna sanning är lika enkel som okullstötlig. Starka och
visa röster hafva inskärpt den, alltifrån vårt slägtes början;
och tiden, den gamle predikaren, står på spetsen af Europas
häfder och upprepar den. Är den hörd och trodd och
be-känd, ej blott med ord, utan med gerning, af en verld, som
skryter med odlingens frukter och ordar om det heligas
verkliggörande? — Är svaret härpå, i många dess trakter, en
qväfd suck eller en hemsk tystnad, — livems, hvilkas, är
skulden, om en gång suckarne bytas till verop och
tystnaden blifver storm?
Ej hvilar en sådan skuld öfver svensk jord. I dessa
nejder skola de ropen ej höras; och ett oroligt, sig sjelft ej
rätt förstående tidslynne skulle förgäfves bjuda till att lossa
den vid klippthronen fängslade stormen. Detta lynne blir
åtminstone aldrig nationens, hvilken i lugn besinnar sina
fördelar, och vårdar dem, — med frihetens ädla sjelfkänsla
förenar den lika ädla vördnadspligten mot regent och lag, och
vet att i de sednares oskiljaktiga, aldrig oskärade majestät
ligger borgen för den förras både renhet och bestånd, —
förlorar ej, men samlar sitt mod, i betrycket, och botar
tidens refvor med de tillgångar den finner i egen omtanka,
egna bröst, egen jord, — stiger i ljus, förädling, andekraft,
men utan språng och våda, och ser planteringen hellre full-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
