Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De tala lågt, de slingrande nidingar, som vilja
uppstiga på andras fall, de fega lycksökare, som förråda
sanningen för vinningen, de lönliga afundsmän, som fräta ocli
baktala förtjensten, de beställsamma örontasslare som,
smygande kring de stora, på samma gång oroa och bedraga
deras hjertan, de skadelystna försåtställare, som hemligen
uppspana hvar bandet är svagast mellan vänner,
medborgare, bröder, makar, för att så småningom slita det: de
tala lågt; men — tala de väl? Gäckade hjertan!
Oförrät-tade menniskovänner! Misskända dygd! I tigen ocli blicken
mot himmelen.
Men se! när störtfloden, dånande och våldsam, bryter
dammarna, och herden med sin hjord bortjagas från
öfver-svämmade stränder — Men se! när det stillastående kärret
breder kring nejden sin förpestande ånga, och inga
himmelens fåglar qvittra i den tunga, dofva luften: då uppväller,
ohörd och ren, en källa i sanden; klar som himmelen söker
hon sin gömda väg genom åkerfältet och genom öknen;
obenämnd och obehindrad leder hon sin friska, men stilla bölja
till de lefvande, som försmäkta, till grödan, som förtvinar.
Och vill du stänga hennes viig, förtryck! så gömmer hon
sig i jorden, och kommer åter upp, der vederqvickelsen
be-höfves. Och vill du afleda hennes fåra till oceanen, du
falska vishet! så rinner hon oblandad genom salthafvet, och
kommer åter upp, der vederqvickelsen behöfves. Och vill
du veta hennes namn, du verld, som oftast mer nyfiken än
tacksam efterfrågar det godas okända ursprung, välan! så
igenkänn i henne och vörda den stilla fortgående,
oförgängligt verksamma, vältaligt tystlåtna, äkta frimuraredygden.
Bröder! vidge sig våra hjertan vid den tankan, att vi
ingått heliga förbindelser, och att vi genom endrägt, nit och
trohet kunne uppfylla dem! J?er, — på det yttre lifvets
skådeplats, — huru många brister möta ej, huru många li-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
