Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När qvalens böljor svalla
Och olycksstormar gny.
Fast ögat ej utreder
Hans djupt fördolda spår,
Han sina barn dock leder,
Som herden sina får.
N:o 242.
När verld och vänner lemna dig
Allena med din smärta,
Så ropar Herren: „Kom till mig,
„Kom, slut dig till mitt hjerta!"
Han skiftar både fröjd och nöd,
Han bryter ock i nåd det bröd,
Som du med suckan äter.
Med allt han syftar till ditt väl:
Förgät ej honom, o min själ!
Han aldrig dig förgäter.
Till sina barn den Gode ser
Med samma fadersöga,
Om ock hans glada sol ej ler
Beständigt från det höga.
Det måste vara moln och regn,
Att ej må fela saft och hägn
Åt jordens ädla gröda;
Det måste vara sorg och gråt,
Att verlden ej och dess försåt
Må trones frukt föröda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
