Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men intet straff, o Gud, förslår
Att mig med dig försona,
Ocli ingen mensklig nåd förmår
Mig för din vrede skona:
Min dom jag i mitt hjerta bär.
Jag matk, och icke menska, är:
Ack, att jag ofödd vore!
Förtviflans skuggor omge mig,
Mig qvalen öfverhopa.
Ur djupsens nöd, o Gud, till dig
Jag måste klagligt ropa:
Ack, är dock tid för nåd och hopp,
Så länge än din sol går opp
För onda och för goda?
Ack, är dock tid ? Du vet det, Gud!
Du vet, om du förskjutit
En usling, som mot dina bud
Så fräckt, så länge brutit.
O Gud! jag har blott gråt och bön;
Och evig död är syndens lön,
Om du ej dig förbarmar.
O, haf dock, haf dock tålamod,
För Jesu skull mig skona!
En droppe af hans dyra blod
Kan all min skuld försona;
En stråle af hans nådes ljus
Kan af det mörka fångahus
Ett himlens förhus göra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
