Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286
Öfver molnen skall du ila,
Frälsad, fri ocli fröjdefull,
Medan i den tysta mull
Trötta kroppen njuter livila;
Han, som allt i hägnad tar,
Har ock den i sitt förvar.
Ack, hur sällt att hafva lefvat!
Ack, hur skönt att kunna dö!
Tiden, lik en stormig sjö,
Bakom den, som seglen refvat,
Brusar fjerran mer och mer,
Då jag himlastranden ser.
Lofver Gud! jag hamnen hunnit.
Ser på mig — en liten tid
Har jag möda haft och strid,
Och stor hugnad har jag funnit.
Gråt ej, efterblefne vän!
Gud förenar oss igen.
N:o 483.
En fridens engel ropar: Kom!
Och hjertat skall ej vackla,
När döden sakta vänder om
Den bleka lifvets fackla.
Så nöjd jag far den tysta färden:
Jag är så trött, så mätt på verlden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
