Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. HÖGBO BOLAG. Av fil. kand. Göran Hedin - Den svenska bessemerprocessen och förberedelserna för dess ekonomiska realiserande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
g. f. göranssons medhjälpare
lighet: man prövade samvetsgrant och kritiskt alla tänkbara
kombinationer av omständigheter, som rimligtvis kunde antas ha inflytande
på processens förlopp. Strax innan man definitivt lyckades, den 18
juli 1858, tycks stämningen dock ha varit ganska förtvivlad. Då
fann Göransson till slut ännu en möjlighet, som förut inte beaktats
eller hade förkastats utan prövning. Rent tekniskt innebar den
vidtagna förändringen i arrangemangen, att man i motsats mot
tidigare ökade storleken på de hål genom vilka luften pressades in i
ugnen med det flytande järnet. Resultatet blev så avgjort mycket
gynnsammare än alla de föregående, att man kunde anse målet nått,
åtminstone tills vidare. Liksom efter föregående blåsningar skickades
götena till Högbo, där de omedelbart utsmiddes med resultat som även
motsvarade förväntningarna. Denna utsmidning var klar en vecka
efter den lyckade blåsningen i Edsken, och ytterligare några dagar
senare var Göransson på väg till utlandet för att undersöka, hur
resultatet av hans ansträngningar stod sig i praktiken och inför de
utländska konkurrenternas kritik.
Det har rått åtskilliga meningsskiljaktigheter om, vilka som
egentligen varit Göransson närmast behjälpliga vid processens lyckliga
genomförande. Själv har han en gång lämnat uppgift härom. Det var dock
vid ett tillfälle åtskilliga år senare, nämligen då man firade den svenska
bessemerprocessens tjugofemårsjubileum. Enligt denna uppgift skulle
de närmaste biträdena vid försöken vid Edsken ha varit tvenne
ynglingar, sedermera överingenjören Carl Johan Lundvik och
brukspatronen Petter Lindberg. Vid Högbo bruk hade det första stålet
synats av en då sextonårig pojke, C. G. Larson, senare i tjänst hos
Sandvikens järnverk och då känd som »Verkmästare». Sin tacksamhet
för ekonomiskt bistånd i form av förlag och på annat sätt riktade
Göransson vid detta tillfälle till konsul Robert Rettig och borgmästare
J. V. Petre i Gävle samt till sin då avlidne svåger brukspatron Wilhelm
Elfbrink. Till denna grupp av ekonomiska understödjare räknade
Göransson också dåvarande bergmästaren, sedermera
generaldirektören C. O. Troilius. Det var nämligen han, som för Jernkontorets
räkning kommit uppresande till Edsken för att avgiva yttrande och
eventuell rekommendation för de bidrag Göransson begärt från detta
håll. För allmänna råd och rent tekniska upplysningar räknade sig
Göransson förbunden närmast gentemot direktören Andreas Grill och
professor Victor Eggertz. Den förre hade givit honom en första inblick
i järnhanteringens grunder, och den senare hade, främst genom sina
analytiska prov, varit till så utomordentlig hjälp, att Göransson ansåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
