Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. UR SANDVIKENS KRÖNIKA. Av fil. kand. Göran Hedin - Sandviken under 1880- och 1890-talen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
NYA VERKSTÄDER OCH TILLVERKNINGAR
åren av Sandvikens järnverks verksamhet och särskilt vid dess start
hade, som tidigare sagts, Muren varit till utomordentlig hjälp. Av
bolagets ledning i övrigt hade han ofta nog betraktats som onödigt
återhållande, särskilt när det gällde större kapitalinvesteringar för
anläggningarna. Vid bekymmersamma tillfällen hade han å andra
sidan personligen trätt emellan med ekonomiskt stöd. Tidtals hade
man rådfrågat honom om nästan allt, som skulle företas.
Vid tiden kring 1880 präglades verkstädernas utveckling framförallt
av nybyggnader för trådavdelningen. År 1879 hade tillverkningen
av paragon (tråd för paraplyspröt) börjat. Denna blev efter en del år
den dominerande inom trådavdelningen. Vissa år var Sandviken till
och med världens största och ledande tillverkare av dylik tråd. Även
beträffande kallvalsade band upptogs olika slag av manufakturering,
bland annat av fjädrar. Framställningen av sågar, som med tiden
skulle bli en tämligen betydande artikel, igångsattes år 1888. Från
detta år ledde också en av Sandvikens specialiteter,
livfjädertillverkningen, sitt ursprung. Då denna på sin tid lät mycket tala om sig,
och då den senare åter helt försvunnit, kan det vara av ett visst
intresse att något beröra denna gren av produktionen.
Det franska dammodet med klänningsliv, försett med fjädrar i
varje söm och kjolar, uthållna av långa stålspröt, den s. k. »turnyren»,
hade slagit ganska hastigt igenom också i Sverige. Detta bruk hade
blivit så allmänt, att materialet till dessa fjädrar och spröt kom att
representera en ganska ansenlig stålkonsumtion, vilken dock i början
i sin helhet täcktes genom import. Då Sandviken beslutade uppta
tillverkning av denna artikel, ansågs det med hänsyn till
arbetsförhållandena i verket tämligen uteslutet, att man med helt manlig
personal skulle kunna taga upp konkurrensen i den nya branschen.
Man startade då det företaget att med huvudsakligen kvinnlig
arbetskraft i en särskild liten verkstad bekläda fjäderstålet med tyg eller
papper. Som verkstadslokal hade man inrett en vanlig arbetarbostad
vid Södra Götgatan och denna förestods av en kvinnlig verkmästare.
Tillverkningen som en kortare tid också bedrevs som hemindustri
fortsatte till ett gott stycke in på det nya århundradet, då den
upphörde, dels på grund av modets förändring, varvid billigare stål kunde
användas, dels emedan den ej väl passade in i bolagets övriga
försälj ningsprogr am.
År 1885 skedde en tämligen stor utvidgning av
varmvalsverksavdel-ningen i och med anläggandet av ett götvalsverk. Några år senare
börjades tillverkning av rör i halvfabrikat eller tubämnen, som det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
