Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. DEN TEKNISKA UTVECKLINGEN - Järnverkets tekniska utveckling. Av tekniska direktören vid Sandvikens järnverk Lars Yngström - Järnverkets anläggande och utveckling tiden 1862—1866
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STORA VERKSTADSHUSET UPPFÖRES
111
och svåra arbete fulländadt, hvilket ehuru öfverstigande
kostnadsförslaget bör inom få år betala sig och genom sin rikliga tillgång på
kraft nedsätta tillverkningspriset och lemna Bolaget många och stora
fördelar. Byggandet af vattenkraft istället för ångkraft beräknades
lemna omkring 50 000 Riksdaler årlig besparing.»
I april 1862 förelågo ritningar för järnverket, och arbetena kunde
påbörjas. Konstruktör var även här Steffansson, biträdd av ingenjör
Wenström. Som ingenjörer på platsen voro anställda Wallin och
Rambäck, och som arbetsbefäl fungerade byggmästarna Qvist och
Lundgren. Steffansson var anställd på femårskontrakt, och det var för
bolaget angeläget att på bästa sätt utnyttja hans stora tekniska
kapacitet. Samtidigt med järnverkets anläggning skulle betydande
utvidgningar ske vid de bolaget tillhörande anläggningarna i Nyköping,
och Steffansson tjänstgjorde även som disponent för dessa.
Själva byggnadsarbetet vid Sandviken bedrevs emellertid i
synnerligen rask takt, och detta torde i ej ringa mån varit konsul Göranssons
förtjänst. Han for varje morgon ned från Högbo med sin matsäck
och levde med i arbetet hela dagarna. Barsk och bestämd som han
var med ett gott inslag av humor, där så behövdes, torde hans insats
i byggnadsarbetet ha varit av stor betydelse.
Sandsten till grunderna fick man från holmarna i Storsjön. Det
säges ha varit ett särskilt högtidligt tillfälle, då körarna kommo fram
över isen med den första stenen, en stor bjässe. Konsuln lär ha stått
bland folket på stranden, man hurrade, och det blev bestämt, att
denna sten skulle bli verkets grundsten. För stenarbetena hade
anställts vant folk från Dalarne, det lär ha varit i arbete inte mindre än
150 dalkarlar på en gång. Förutom grunder utfördes även hörnpelarna
m. m. för masugnen av sandsten.
Det var egentligen en enda stor byggnad, som uppfördes, stora
verkstadshuset med sin längdriktning i norr och söder och förlagd
utefter sjöstranden. Hela byggnaden utfördes av trä till såväl tak
som väggar, de senare framdeles utbytta mot väggar av halv-stens
tegel, med bärande delar av trä eller järnbalkar. På östra sidan av
huset var en tillbyggnad, inrymmande mekanisk verkstad och
verkskontor. Vid slutet av år 1862 var en del av verkstadshuset färdigt,
masugn och rostugn uppsatta ävensom en 1-tons hammare enligt Naylers
patent. Söder om verkstadshuset och i dess mittlinje var ett kolhus
uppfört. Därjämte hade man lagt grunden för den från Kirkstall
Forge C:o, Leeds, inköpta stora 15-tons-ånghammaren. Utförandet av
denna grund var ett besvärligt arbete. Man träffade på källådror, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
