Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. DEN TEKNISKA UTVECKLINGEN - Järnverkets tekniska utveckling. Av tekniska direktören vid Sandvikens järnverk Lars Yngström - Järnverkets anläggande och utveckling tiden 1862—1866
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
DEN FÖRSTA MASUGNEN BLÅSES PÅ
des sedan blästern dragits på; till de stjälpbara konvertrarna leddes
tackjärnet i sandränna direkt från masugnen. För att kunna
åstadkomma storgöten uppfördes vid södra gaveln av verkstadshuset två
kupolugnar, överflyttade från Dormsjö. Där nedsmältes tackjärnet
med träkol. Två intill kupolugnarna uppförda torkugnar tyda på,
att gjutgods i viss omfattning tillverkades, väl huvudsakligen för
eget behov. Genom samköming mellan båda de stjälpbara konvertrarna
och med tackjärn från såväl masugn som kupolugnar kunde man
åstadkomma stålgöten motsvarande båda konvertrarnas kapacitet.
Monteringen av Storhammaren, kallad N:o 1, pågick till frampå
förvintern. Städstabben göts på platsen liksom bottenplåten.
Kostnaden för hammaren uppsatt och med grund var i runt tal 100 000
kronor.
Före verkets igångsättning hade förutom förutnämnda byggnader
uppförts en kontorsbyggnad, en portvaktstuga sammanhängande med
gångbro över järnvägen, en materialbod invid stranden samt väster
om kolhuset snickareverkstad, stall samt inhägnad för vedgård. Man
ser, hur redan från början allting anlades med klar tanke på verkets
utvidgning med möjlighet till vägar mellan de parallellt med eller
i rät vinkel mot varandra utlagda byggnaderna. I östra hörnet av
»Sandviken» i Storsjön, där det fanns ett gott lertag, uppfördes ett
mindre tegelbruk, där den från Skåne inkallade tegelslagaren
Stu-renfeldt slog tegel för verkets eget behov. Två arbetarebostäder blevo
färdigställda. En arbetarebostad på fyra hushåll ävensom en
tvåvåningsbyggnad, avsedd för ingenjör och kontorspersonal, liksom ock
en del mobilier nedflyttades från Högbo. Därifrån flyttades även
lämpliga arbetare för igångsättningen.
Den 26 juli 1865 blåstes masugnen på. De ankommande malmerna
avlastades på Malmbacken, som låg väster om rostugnen. De malmer,
som då voro väsentliga i beskickningen, voro från Bispberg och
Norberg samt från Erie Ers-gruvan i Torsåker. På sistnämnda gruva fäste
man mycket stora förhoppningar. Enligt vad konsul Göransson i
sin förvaltningsberättelse för 1862 skriver, ansåg man den där erhållna
malmen närmast jämförbar med Dannemora. Man hade ock
förhoppningar att gruvan rent kvantitativt sett skulle vara mycket
betydande, vilka förhoppningar dock icke infriades.
Rostugnen var som vanligt av Westmans typ. Den hade åtta
uttagsgluggar samt 8 meters nyttig höjd och rymde c:a 80 ton. Den
eldades med masugnsgas, men tillgången härpå var knapp, då man
på den tiden hade öppet uppsättningsmål och gasuttagen, sex st. till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
