Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. DEN TEKNISKA UTVECKLINGEN - Järnverkets tekniska utveckling. Av tekniska direktören vid Sandvikens järnverk Lars Yngström - Metallurgiska avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN STORA KOLHUSBRANDEN
125
så synnerligen effektiv. Anläggningen utrevs senare och
byggnaden apterades 1900—1901 för stamp- och bokverk och för
kollergångar.
Den 25 maj 1890, annandag pingst, var en olycksdag. Vid halv
tiotiden på kvällen tog det eld i kolhuskomplexet. Det rådde en hård
nordostlig storm, och återigen var det en bessemergnista, som tände
på. Elden tog hastigt överhand, den oerhörda hettan gjorde det så
gott som omöjligt att komma nära eldhärden, men en lycka var,
att vinden låg ut åt gärdena sydväst om verkstäderna. Stormen och
draget från eldsvådan var av sådan våldsamhet, att stora bränder
föllo ned vid den långt avlägsna Seljansö-egendomen. Fram på
morgonsidan slog vädret om till snöslask, stormen bedarrade, och eldens
fortsatta spridning kunde då förhindras. För den vidare släckningen
fick man hjälp av en ångspruta från Gävle, men det blev ett styvt
arbete under 14 dagar, intill dess man kunde övergå till ett lugnare
tempo och genom jordtäckning söka bärga, vad som fanns kvar av
kolen. Detta efterarbete pågick till fram emot midsommar. Något
nämnvärt avbrott i masugnsdriften blev det ej genom branden, då
man ganska kvickt fick nya kol, och dessutom en del som sagt blev
räddat.
Det gällde så att i hast få upp ett nytt kolhus, och det förlades
sydväst om verket på den plats, där det nu ligger (A 20). Det är en
ansenlig byggnad, 225 meter lång och 56 meter bred, delad i fyra
avdelningar för att skilja olika kolsorter åt. Den rymmer något över
80 000 kbm, i runt tal brukets halva årsbehov. Genom kolhuset gå
tvenne högbanor för infrakt med järnvägsvagn. Från kolhuset för
en linbana kolkorgarna upp till hyttkransen. Det som ej rymmes i
stora kolhuset lägges på en bädd utanför dess sydvästra hörn. Denna
bädd blev år 1929 överbyggd med tak. Ungefär samtidigt med det
stora kolhuset byggdes som reserv invid masugnarna ett mindre
kolhus à 2 000 kbm.
Förutom kol från kringliggande trakt fick man under en följd av
år träkol från egna milor på platsen, 4 à 5 st., där nu Jädraåparken
ligger, och ett lika antal invid den söder om verket uppförda sågen
(M 7). Först genom det år 1877 tillsammans med andra bruk bildade
Skogens Kolaktiebolag blev emellertid kolanskaffningen rationellt
ordnad. Detta bolag anskaffar kol dels genom kollektiva inköp, dels
genom egna kolningar i kolugnsanläggningar vid Sibo i Hälsingland
och Ornäs i Dalarna. För att anskaffa träkol från Finland bildades
år 1896 A. B. Finska Kolaffären med uppgift att för en del bruks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
