Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. DEN TEKNISKA UTVECKLINGEN - Järnverkets tekniska utveckling. Av tekniska direktören vid Sandvikens järnverk Lars Yngström - Metallurgiska avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSÖK FÖR TILLVERKNING AV JÄRNSVAMP
129
Masugnarnas blästertemperatur kunde med de först byggda
varmapparaterna ej drivas upp högre än till c:a 150°. Efter hand
förbättrades apparaterna, så att från sekelskiftet och fram till 1916 användes
temperaturer av mellan 400 och 450° för att därefter åter sänkas till
550 à 400°. Nu använd blästertemperatur är omkring 400°.
Försök för tillverkning av järnsvamp.
Under gynnsamma förhållanden kan det innebära avsevärda
fördelar att tillverka järnsvamp istället för tackjärn, d. v. s. att
genomföra malmens reduktion till järn, som lämnar reduktionsugnen i osmält
form, som järnsvamp. På denna väg kan järnets utreduktion ske
billigare än i masugn, och en annan fördel är, att man får ett
synnerligen lämpligt utgångsmaterial för stålframställning. I den mån
tackjärnstillverkningspriset ligger högt, växer betydelsen av
järnsvamp; kommer tackjärnets pris däremot ner, såsom varit fallet under
senaste depressionstid, bjuder denna metod ej samma fördelar.
Järnsvamp har en lång följd av år levererats till järnverken och icke minst
till Sandviken från Höganäs, men priset har alltid varit relativt högt.
Den där använda metoden har ock sin begränsning till en plats med
billiga kol som Höganäs. Det har därför varit en strävan hos
järnverken att utarbeta en järnsvampsmetod, lämplig för järnverken själva.
Det är därvidlag egentligen tvenne vägar man slagit in på, dels
med användning av schaktugn dels med roterande ugnar, och båda
vägarna ha varit försökta i Sandviken.
Den första ugnen, som uppfördes vid Sandviken, var en
schaktugn efter ett av Edvin Fornander gjort förslag. Med denna gjordes
en del försök åren 1925 och 1924. En del framsteg gjordes, men
betydliga svårigheter syntes ännu föreligga för att komma fram till
målet. Emellertid hade redan 1920 Martin Wiberg utfört en del
järnsvampsförsök i en liten schaktugn vid Ljusne och även gjort
omfattande laboratorieundersökningar angående framställning av
järnsvamp och därvid kommit till en del uppslag, som voro att anse som
avsevärda förbättringar i jämförelse med de vid Sandviken utförda
anordningarna. Jernkontoret intresserade sig för försök med Wibergs
process, och i februari 1925 träffades överenskommelse med
Sandviken, att den där uppförda ugnen skulle ombyggas för försök enligt.
Wibergs förslag. Den ombyggda ugnen igångsattes i juni 1925. Det
visade sig dock rätt snart att karburatorerna, vilkas ändamål är att
alstra den starkt koloxidhaltiga gas, som användes för reduktionen
9-37223.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
