- Project Runeberg -  Ett svenskt jernverk : Sandviken och dess utveckling 1862-1937 /
159

(1937) [MARC] - Tema: Metals
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. DEN TEKNISKA UTVECKLINGEN - Järnverkets tekniska utveckling. Av tekniska direktören vid Sandvikens järnverk Lars Yngström - Tråddragningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FÖRSTA FÖRSÖKEN MED TRÅDDRAGNING

159

anläggningen af ett tråddrageri. Meningen är dock att börja detta i
en mindre scala för att närmare kunna bedömma hvilka fördelar en
dylik affär kan erbjuda, och ehuru en byggnad för ett större antal
spindlar på en gång måst uppföras hvarföre kostnaderna hittills uppgå
till circa Kr. 32,000: —, insättas i densamma att börja med endast 10
sty spindlar, som beräknas kunna drifvas af ett par befintliga och för
tillfället lediga locomobiler.»

Med anledning av detta styrelsebeslut avreste ingenjör Albert
Göransson i slutet av samma år till Tyskland och England för att
studera tråddragerier och försöka få tag i en kunnig tråddragare för
Sandviken. Genom förmedling av bolagets agent Duus i Düsseldorf
engagerades tråddragaren Friedrich Schmidt, som hade erfarenhet
från ett par större tråddragerier i Tyskland. Denne ankom till
Sandviken i slutet av sept. 1877, och i slutet av oktober skriver Henrik
Göransson till Duus: »Vi hava i dag nöjet meddela Eder, att
tråd-drageriet nu är i ordning att börja sitt arbete. Glödgningsugnen
avprovades i går och befanns tillfredsställande, och i dag ha vi dragit
ned en del av den glödgade tråden, vilket även gått mycket bra, så
att vi hoppas få börja arbetet på allvar om måndag.»

Att man hade en hel del svårigheter att brottas med i början,
framgår av korrespondensen mellan Göransson och Duus. På föråret
1878 återfinnes t. ex. i brev från Sandviken: »Mera svårigheter hava
vi med finspindlarna i vilka Schmidt efter eget medgivande icke är
fullt hemmastadd. Vi hava isynnerhet svårt att få den fina tråden
riktigt blank.» — »Vi försäkra, att vi ändå äro bra mycket mera
noggranna, än vad Schmidt anser tillräckligt, ty han tycker, att allt duger,
så att det synes mycket väl, att han icke varit hos sådana fabrikanter,
som tillverkat sådana högre kvaliteter, som vi lägga an på, och därför
kunna vi icke heller lita på hans omdöme. Exempelvis få vi säga,
att vi numera använda Schmidt till grovtråddragning samt att våra
svenska dragare nu draga vackrare färdig tråd än Schmidt.»

Under 1878 fördubblades i runt tal spindlarnes antal och i
styrelseberättelsen för 1879 säges, att en ny industrigren, som lämnar skälig
ränta, blivit grundlagd.

Beträffande grovdragningen drogs tråden till att börja med i
tackjärnsskivor från Gebrüder Geck i Tyskland, och som smörjmedel
användes en blandning av talg och olja, som ströks på tråden
omedelbart framför dragskivan. Dessa tackjärnsskivor visade sig emellertid
snart nog icke tillräckligt bra, varför dragskivor hemtogos från
England. Enligt en PM av dåvarande ingenjör Törd Magnuson visade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:55:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sandviken/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free