Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. DEN TEKNISKA UTVECKLINGEN - Järnverkets tekniska utveckling. Av tekniska direktören vid Sandvikens järnverk Lars Yngström - Elektriska avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
KRAFT FRÅN LANFORSEN OCH KRÅNGEDE
des, som förut nämnts under värmetekniska avdelningen, 1908 och
1912 i byggnaden H9 tvenne ångturbiner, tillsammans genererande
c:a 1 200 kW, och byggdes 1914 ångreservkraftstationen H 10 med
tvenne turbogeneratorer à 1 100 resp. 2 200 kW.
Då det allt fortfarande visade sig att kraftförsörjningen var för
knapp träffades avtal 1916 med Vattenfallsstyrelsen om leverans av
2 000 kW. Denna kraft tillfördes med 40 000 volts spänning och
nedtransformerades till 3 300 voit. Leveranserna från statens verk
ökades ytterligare, och därför uppfördes 1919 en transformatorstation
(G 5) invid ångreservkraftstationen. Året förut hade den redan
omnämnda centraliserade vattenkraftstationen Hll inom järnverket
byggts. I stället för de många turbinerna blev det nu endast en
à c:a 230 hk, direktkopplad till en trefasgenerator för 500 voit och
50 per.
Denna kraft är ju i och för sig av ringa omfattning, men den har
sin betydelse såsom en säkert tillgänglig kraft, och disponeras för
sådana ändamål, där det är av vikt att undvika avbrott i driften,
såsom t. ex. vid fläktarna för masugnarna.
För att möta kommande kraftbehov hade Sandviken, som i annat
sammanhang nämnes, 1907 inköpt Lanforsens vattenfall i Dalälven
men på grund av anspråk från Kronan på bättre rätt hindrats utbygga
detsamma. Sedan frågan blivit avdömd till Sandvikens fördel, blev
fallet utbyggt i samarbete med Stockholms Stad, och 1950 var
kraftstationen färdig. Järnverkets andel i den nu utbyggda Lanforskraften
är c:a 10 000 kW, och överföres kraften till Sandviken genom en 42 km
lång ledning för 77 000 volts spänning. Den 27 juli 1950 inkopplades
Lanforskraften för första gången. En huvudmottagningsstation (G 8),
för denna kraft hade då uppförts norr om järnvägen. Samtidigt
uppfördes flera transformator- och fördelningsstationer inom verket i avsikt att
i största möjliga grad decentralisera det elektriska
fördelningssystemet. År 1951 tillkom en ny transformatorstation (G 10) söder om
martinverken i huvudsak avsedd för kraft för den elektriska
stålsmältningen.
År 1916 hade Sandviken inträtt som delägare i Krångede
Aktiebolag, som bildats för utbyggande av Krångede-forsarne i
Indalsälven, och den 12 juli 1956 inkopplades för första gången
Krångede-kraft på järnverkets ledningsnät. Energien från Krångede erhålles
genom en c:a 45 km lång 77 000 Volts linje från Krångede
fördelningsstation i Horndal, vilken linje inom järnverkets
utomhusställ-verk vid G 8 är sammankopplad med linjen från Lanforsen. Järnver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
