Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. DEN EKONOMISKA UTVECKLINGEN - Ett halvsekels affärer. Av doktor Sune Carlson - Grundläggningstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NACKDELARNA MED DEN DIREKTA FÖRSÄLJNINGEN 215
En viktig omständighet vid själva utformningen av Sandvikens
försäljningsorganisation utgjorde naturligtvis brukspatron Göranssons
resor. Henrik Göransson var genom sitt intresse och sin medfödda
affärsbegåvning ej endast synnerligen lämpad för dessa utländska
resor, utan han gynnades även av den lyckliga omständigheten att
när som helst kunna lämna Sandviken, då konsul Göransson på ett
lika fullgott sätt som bolagets officielle chef kunde stanna hemma och
övervaka bruksrörelsen. När vi bedöma resultatet av Göranssons
resor måste vi också komma ihåg de ovanligt goda konjunkturer,
rådde i Europa vid den tid, då bolaget startades. Vad dessa betydde,
när det gällde att tränga in på nya marknader, är ganska uppenbart.
Men om brukspatron Göransson ej börjat sina utländska resor
under högkonjunkturen utan under de krisår, som följde efter 1875,
skulle resultatet av dessa resor sannolikt blivit ett helt annat — ej
endast i orderhänseende utan även för utformningen av bolagets
försäljningsorganisation.
Den nydanade försäljningsorganisationen hade såväl förtjänster som
brister. En av dess nackdelar bestod, som nämnts, däruti att
bolaget genom den direkta försäljningen behövde ökat rörelsekapital
för att kunna finansiera de ofta långa kundkrediterna. Detta hade ej
behövts, om Sandviken sålt sina produkter genom en grosshandlare.
En annan nackdel torde åtminstone till en början ha varit
ojämnheten i ordertillgången. Även denna olägenhet skulle ha eliminerats,
om ett grosshandelshus köpt bolagets tillverkningar i fast räkning.
Ett extra besvär orsakade Sandvikens utländska försäljning också
därutinnan, att den i allmänhet fordrade, att de sålda produkterna
skulle levereras hos köparna. Det blev således Sandvikens sak att
anskaffa fartyg och ombesörja befraktningar. Skeppningarna till Ryssland
gingo i allmänhet över Stockholm—St. Petersburg, skeppningarna till
Tyskland över Stockholm-—-Lübeck eller Göteborg—Antwerpen samt
till England ävenledes över Göteborg. Vi ha emellertid tidigare i
samband med bolagets träkolsinköp lärt känna det hausseartade läget,
som rådde på fraktmarknaden vid 1870-talets början. Svårigheten att
erhålla båtar var minst lika stor, när det gällde skeppningar till
kunderna som vid befraktningar av träkol. Lösningen på problemet blev
i båda fallen densamma. Då motigheterna blevo för många, och
slutligen en till St. Petersburg med segelfartyg avsänd last på hösten 1870
blev infrusen i Finska Viken, beslöt Sandviken att bli sin egen redare.
Man inköpte en ångbåt från Liverpool, lastande omkring 250 ton,
vilken insattes mellan Gävle och St. Petersburg. Denna rederirörelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
