- Project Runeberg -  Ett svenskt jernverk : Sandviken och dess utveckling 1862-1937 /
214

(1937) [MARC] - Tema: Metals
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. DEN EKONOMISKA UTVECKLINGEN - Ett halvsekels affärer. Av doktor Sune Carlson - Grundläggningstiden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

214

FÖRDELARNA AV DEN DIREKTA FÖRSÄLJNINGEN

blev emellertid ej gammal. På hösten 1876 förliste nämligen bolagets
ångare under en av sina Petersburgsresor, och då läget på
fraktmarknaden vid denna tidpunkt var betydligt gynnsammare än tidigare,
fanns ej anledning att anskaffa någon ny båt.

Jämfört med dessa nackdelar voro emellertid fördelarna av
Sandvikens försäljningsorganisation redan från början övervägande. Bolaget
erhöll ej endast bättre priser genom att sälja direkt till kunderna, utan
lärde även känna kundernas önskemål. Tillverkningen blev sålunda
från början anpassad efter marknadens behov, verkstäderna fingo sina
direktiv från agenterna och ej tvärt om. Frånvaron av självständigt
arbetande mellanhänder medförde att bolagets namn blev känt —
det var ej »Swedish Steel» utan »Sandvik Steel» som såldes — och
att klagomål över gjorda leveranser genast kommo bolaget till del.
Sådana klagomål kunde vara förorsakade av verkliga leveransfel, som det
gällde att snarast rätta till, men de kunde även bero därpå, att kunderna
ej förstått, hur det erhållna stålet skulle behandlas. Redan 1875
finna vi t. ex. hur brukspatron Göransson på sin resa till
gevärsfaktoriet i Tula medförde Sandvikens smidesförman Tysklind för att lära
ut, hur bajonettstål skulle värmebehandlas samt för att påvisa, att vid
en rätt behandling av stålet inga som helst kassationer komme att
inträffa. Genom sina resor och sin direkta kontakt med kunderna lärde
Brukspatron även känna, hur stålet bäst borde förpackas för att kunna
säljas i de olika länderna1, hur det borde specificeras för att man skulle
erhålla lägsta tull, och hur det borde befraktas för att komma fortast
och billigast från leverantör till kund. Den personliga kontakten
mellan bolagets chef och dess agenter var även nyttig, och vi finna ofta i
korrespondensen mellan brukspatron Göransson och hans far, hur
Brukspatron alltid har synnerligen stor förståelse för agenternas
problem och tager dem i försvar gentemot oberättigade anmärkningar.

Den direkta försäljningen till kunderna i olika länder gjorde det även
möjligt för Sandviken att utnyttja de i dessa länder ganska skiftande
konjunkturerna genom att koncentrera sitt försäljningsarbete på de

1 I ett brev från Moskwa den 5 maj 1870 finna vi bl. a. följande passus:

»För att emellertid underlätta affären och från början undvika confusioner har jag tänkt
föreslå följande arrangement. Det är numera brukligt att alla Sheffieldfabrikanter klistra
etiquetter med sina namn, eller det namn de hafva på sitt stål på hvarje stång, och det finge
vi väl äfven göra, ty endast denna lapp hvilken smeden nu är van att se på allt Engelskt
Gjutstål, kan äfven lättare föra honom på den tanken att äfven vårt är Gjutstål, men jag hade
tänkt låta trycka Ryska etiquetter och . . . Dessa etiquetter kunna äfven gifva Bönderna den
föreställningen att ett stål som är så väl utstyrdt måtte vara något extra fint, och då våga de
ej krångla.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:55:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sandviken/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free