- Project Runeberg -  Ett svenskt jernverk : Sandviken och dess utveckling 1862-1937 /
221

(1937) [MARC] - Tema: Metals
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. DEN EKONOMISKA UTVECKLINGEN - Ett halvsekels affärer. Av doktor Sune Carlson - Depressionsår

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ÄNDRADE AGENTFÖRHÅLLANDEN

221

mycket kraftig, och här minskade Sandvikens försäljningar mest.
I Frankrike hade Sandvikens produkter ännu ej fått någon väsentlig
avsättning.

Samarbetet mellan Sandviken och dess utländska agenter gestaltade
sig under dessa depressionsår på samma sätt som tidigare. Man fick
för första gången tillfälle att verkligen pröva effektiviteten hos den nya
organisationen. Brukspatron Göransson gjorde som förut sina årliga
försäljnings- och inspektionsresor, och åter finna vi Sandvikens
smides-förman Tysklind på resa för att instruera smederna i Tula om härdning
av bajonettstål. Till följd av depressionen blev emellertid agenternas
arbete försvårat, och i Tyskland klagade bolagets agent över att han
under sina resor erhöll så små order, att han ej ansåg det värt mödan
och kostnaderna att göra en effektiv bearbetning av marknaden. Då
det emellertid just var under sådana tider som dessa, som bolaget var i
behov av order, beslöt man sig för att bistå sin tyske agent med särskilda
anslag för resor. Man erfor även under dessa krisår, att
delcredere-överenskommelsen med agenterna endast gjorde affärerna tungrodda
utan att vara till egentlig nytta, när den verkligen behövdes. Den
gjorde visserligen agenterna något försiktigare vid upptagandet av
order, men när någon kund vägrade att betala, visade det sig omöjligt
att utkräva summan från agenten. Avtalet om delcredere uppsades
även med bolagets ryske agent, Emile Janssen. Förhållandet mellan
Sandviken och Janssen var för övrigt under denna tid ganska spänt.
Janssen hade stora svårigheter att enligt överenskommelse förskottera
Sandvikens skeppningar vid mottagandet, innan han inkasserat från
kunderna, och han lades till last att ha slarvat vid specificeringen av
order, där han bl. a. angivit för små toleranser på hjulringar. Han skulle
även vid ett flertal tillfällen mot gällande överenskommelse själv ha
erhållit ett högre pris än vad Sandviken debiterat. (Detta var möjligt
därigenom, att korrespondensen mellan Sandviken och en del av dess
ryska kunder måste översättas till ryska av Janssen.) Janssen hade
emellertid gjort ett storartat arbete på den ryska marknaden och hade
under den gångna tiden i medeltal sålt för 500 000 kr. per år, varför
det hade sina risker att alltför mycket stöta sig med honom.

Prisfallet på stålprodukter och de ständigt fallande
försäljningsvärdena lämnade ej Sandvikens vinstsiffror oberörda. Priserna på
råmaterial och arbetslöner hade ej fallit på långt när så mycket som priserna på
de färdiga stålprodukterna, och en stor del av inkomsterna gick åt
till de nedskrivningar av varulager, vilka prisfallet nödvändiggjorde.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:55:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sandviken/0223.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free