Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. DEN EKONOMISKA UTVECKLINGEN - Ett halvsekels affärer. Av doktor Sune Carlson - Depressionsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
UPPTAGANDE AV NYA LÅN
Sandvikens redovisade årsvinst, som år 1872 varit uppe i nära en halv
miljon kronor, sjönk under de närmaste sex åren till knappa 80 000.
I verkligheten var nedgången ännu kraftigare, enär de företagna
avskrivningarna under dessa år voro onormalt små.
Den ekonomiska krisen inverkade även på bolagets möjligheter att
erhålla lån. Sandvikens finanser hade 1874 konsoliderats genom
upptagande av ett obligationslån å nominellt 600 000 kr., vilket placerades
på marknaden genom A.-B. Gävle Bank. Men nya anläggningar,
maskiner och bostäder samt onormalt stora lager av råvaror och
färdigprodukter fordrade mer kapital än vad obligationslånet gav.1 Ett nytt
bessemerverk tog under 1874 och 1875 stora summor i anspråk liksom
ett nytt tråddrageri och valsverk under påföljande år. Under fem år
skedde en stegring av de balanserade anläggningsvärdena med en halv
miljon kronor. För att erhålla medel till allt detta, måste återigen
låneväxlar och personliga reverser tillgripas, särskilt som vinsterna
under denna tid ej räckte till för några större fondavsättningar.2
Sandvikens skulder ökade under åren 1873—77 med över en miljon
kronor.
Sandvikens lånetransaktioner överflyttades under denna tid
alltmera från Gävle till Stockholm, där hovapotekare Wilhelm Sebardt
skötte Sandvikens förbindelser med bankerna. Reverslån och
låneväxlar placerades i allmänhet i Riksbanken, medan de korta utländska
växlarna diskonterades hos Stockholms Handelsbank, vilken noterade
de fördelaktigaste växelkurserna. I och med att det allmänna
affärsläget ytterligare försämrades och en verklig kris år 1878 inträdde, blev
det emellertid allt svårare för landets bruksidkare att erhålla lån.
Redan år 1877 finna vi, att Riksbanken vägrade emottaga en av
Sandvikens låneväxlar, och följande år sänktes lånevärdet på Sandvikens
aktier. Karakteristiskt för läget på penningmarknaden var för övrigt,
att Sandviken detta senare år måste omsätta sitt kreditiv hos
Stockholms Handelsbank ej mindre än tjugotre gånger. Så fort tiderna
ljusnade skulle emellertid bolaget ha stora möjligheter att konsolidera sin
löpande skuld, då bolagets fastigheter voro intecknade till mindre än
hälften av deras brandförsäkringsvärde.
1 I ett brev skrivet i september 1877 klagar konsul Göransson över de »på tok för stora»
lagren av kol och malm, vilka voro tillräckliga för två års förbrukning i stället för ett.
2 På grund av trycket från aktieägarna och i viss mån stridande mot direktionens vilja,
voro utdelningarna även under denna tid mycket stora med ett minimum av 9 procent år
1878.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
