Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. DEN EKONOMISKA UTVECKLINGEN - Ett halvsekels affärer. Av doktor Sune Carlson - Affärsutveckling till 1800-talets slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FONDAVSÄTTNINGAR OCH INVESTERINGAR
245
ningarna. Bolaget hade, som nämnts, sedan år 1870 av vinstmedel
inbesparat 1.5 miljoner kronor. Dessa vinstavsättningar få emellertid
ej betraktas som resultatet av någon från början klart medveten
finanspolitik, utan voro snarare påtvungna bolaget av yttre
omständigheter. Sandvikens begynnelsekapital hade varit alldeles för litet, och
med den direkta försäljningen hade följt så goda
avsättningsmöjligheter för bolagets produkter, att man ideligen utbyggt verken, inköpt
gruvor och lagt upp ökade lager av halvfabrikat och färdiga varor utan
att i förväg ha hunnit anskaffa nödigt kapital. Följden blev, att
samtidigt som man hade stora årsvinster, led man en ständig
penningbrist, vilken, därest man ej önskade komma i händerna på banker
eller penningstarka grosshandelshus, kunde avhjälpas endast genom
stora vinstavsättningar. Av årsbalanserna framgår, att trots dessa
vinstavsättningar måste Sandviken under 70- och 80-talen finansiera
sin rörelse upp till 45 procent med främmande kapital. Då upplåningen
under största delen av året var betydligt större än vid årsskiftet, torde det
främmande kapitalets andel i verkligheten ha överstigit denna siffra.
De medel Sandviken erhöll genom 1891 års obligationslån
investerades så gott som omedelbart i nya anläggningar. Främst bland dessa
märktes det nya valsverksbygget, vilket kostade omkring 640 tusen
kronor, men det förekom även andra utvidgningar. Mot nittiotalets
slut gjordes ytterligare investeringar, denna gång i rörvalsverk och
martinanläggningar. För att förse den nystartade martintillverkningen
med ett lämpligt råmaterial inköptes en masugn i Korsnäs, en
investering som emellertid aldrig blev gammal, då masugnen efter några
år eldhärjades och därefter såldes.
För att förbättra sin malmförsörjning inköpte bolaget under 1890—
91 andelar i Spräckla- och Kolningbergsgruvorna för omkring 115 tusen
kronor. Genom successiva inköp under de gångna åren hade Sandviken,
som till att börja med saknade gruvor, kommit i besittning av
gruv-andelar, vilka i 1895 års bokslut voro upptagna till mer än 400 tusen
— en ganska ansenlig summa om man beaktar, att avskrivningar
redan gjorts på gruvorna med 525 tusen kronor. Under
århundradets sista år utvidgades bolagets gruvinnehav ytterligare genom
andelar i Bastkärnsgruvan och Tuolluvara malmfält. Även
träkolstill-förseln sökte man allt mera tillgodose, i viss mån genom inköp av
skogsegendomar men i huvudsak genom aktieteckningar i kolbolag.
Även om Sandvikens finanser kommo att konsolideras omedelbart
efter upptagandet av 1891 års obligationslån, ökades emellertid
bolagets svävande skulder snart åter på grund av de nya anläggningarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
