Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. DEN SOCIALA UTVECKLINGEN - Järnverket och Sandvikens sociala problem. Av fröken Sigrid Göransson med en översikt av skolväsendet av fru Ellen Norberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
BOLAGET OCH DE SOCIALA FRÅGORNA
Henrik Göranssons efterträdare på chefsplatsen, disponenten Törd
Magnuson, ledde utvecklingen i stort sett efter de tidigare linjerna.
Ehuru ytligt sett en mera kärv natur var han varmhjärtad och hade
stort intresse för befolkningens behov. Så länge Henrik Göransson
levde, låg Magnusons huvudsakliga insats i det allmänna livet på det
kommunala området. God hushållare var han, och med outtröttligt
nit och uppoffring av såväl tid som krafter lade han en solid grund till
den borgerliga kommunens liksom till församlingens ekonomi. Hans
sparsamhet klandrades kanske på sin tid av en del för att dock nu efteråt
prisas. Slutstenen på hans samhälleliga verksamhet var den donation
varmed han tillsammans med sin maka Elisabeth Magnuson (dotter
till konsul Göransson) året före sin bortgång möjliggjorde tillkomsten
av Sandvikens nya kyrka.
Genom att vid järnverket under de gångna åren funnits ett
dominerande familjeintresse, vars företrädare ständigt bott på platsen, ha
många av bruksbefolkningens sociala problem kunnat hastigare
förstås och lösas än om den över bolaget bestämmande ledningen varit
bosatt på annat håll. Med blick härför stadgade man år 1896 i
järnverkets bolagsordning den bestämmelsen, att bolagets verkställande
direktör även skall vara dess disponent, härmed uttryckande den
åsikten, att bolagets högsta personliga ledare alltid bör bo och leva med och
bland sina medarbetare.
I samhällets begynnelse låg praktiskt taget all social verksamhet i
bruksledningens händer, men som samhället växte och förhållandena
utvecklades övertogos stora delar därav så småningom av offentliga
organ. I hastigare takt har detta skett sedan Sandviken år 1927 blev
köping. Samarbete mellan brukets ledning och de på platsen och
annorstädes verkande offentliga myndigheterna har alltid varit gott. I vissa
frågor ha visserligen svårigheter och kanske onödiga förseningar
uppstått genom att de till huvudstaden förlagda centrala myndigheterna
i sin uppfattning arbetat med vad man skulle kunna kalla en viss
eftersläpning, ett lätt förståeligt fenomen, orsakat av att samhället
utvecklats så hastigt, att myndigheterna först efter viss tids förflytande
kunnat bli övertygade om, att samhället verkligen var av den storlek,
att den eller den åtgärden behövde vidtagas. Trots detta har som sagt
samarbetet med alla myndigheter städse varit gott, och särskilt är
bruket ett tack skyldigt länets styrelse, som i allo visat god förståelse
och givit gott stöd.
När Sandviken tillkom var det ej nog med att bygga verkstäder.
Man måste även skapa ett samhälle, ej blott bostäder utan också alle-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
