- Project Runeberg -  Ett svenskt jernverk : Sandviken och dess utveckling 1862-1937 /
262

(1937) [MARC] - Tema: Metals
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. DEN SOCIALA UTVECKLINGEN - Järnverket och Sandvikens sociala problem. Av fröken Sigrid Göransson med en översikt av skolväsendet av fru Ellen Norberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

262

SAMHÄLLETS FÖRSTA POLIKLINIK

Samhällets första poliklinik var, såsom på den tiden vid bruken
vanligt, brukskontoret. Där fanns balsam, häfta, Thielemanns
droppar, Roséns bröstdroppar och framförallt de mycket eftersökta dubbla
malörtsdropparna. Bruks tjänstemannen Essén, »Majoren», skötte
ut-lämningen från medicinskåpet och omläggningar, men svårare fall
skickades till Gävle lasarett. Med samhällets tillväxt räckte detta dock
ej mera. Ett stycke in på 1870-talet ordnades Smedsgatan nr 1 till
sjukhus och där bereddes även bostad åt en utbildad barnmorska samt
åt en utlärd sköterska. Detta visade sig välbehövligt. Flera svåra
epidemier härjade i det nya samhället, frossa, difteri, nervfeber m. m.,
vilket bl. a. sammanhängde med, att det nya samhället var omgivet
av sumpmarker samt att brunnarna ej gåvo vatten av bästa slag. Det
enda verkligt goda dricksvattnet pumpades vid en källa strax norr om
järnvägen vid foten av backen nedanför huvudkontoret. Men vägen
dit var lång, och många tyckte, att »det gjorde ingenting» om man
drack vattnet ur de andra brunnarna. Tvätt- och hushållsvatten fick
man från ett par vid kanalstränderna ordnade pumphus.

Mycket fanns för doktor Melin att ordna, då han år 1887 korn till
samhället. Utom vatten-, avlopps- och dräneringsfrågor stod t. ex.
på programmet frågan om borttagandet av de vid bostäderna belägna
svingårdarna, om matvarubesiktning, sjukhus av olika slag, fri eller
betald läkarvård, medicinfrågan, minderårigas anställning etc.
Tuberkulosen gjorde också sina härjningar och trångboddhet och
bostadsförhållanden blevo ett därmed sammanhängande problem. Doktor Lindh
hade några år haft poliklinik i sin bostad Stationsgatan 12, men för
att få tillgång till sköterskehjälp flyttade doktor Melin densamma till
ovannämnda lilla sjukhus i Smedsgatan 1. Dal-Britas efterträderska
som barnmorska, jungfru Höglund, av senare generation känd som
fru Nordstedt, var ock en kraftkvinna av den gamla stammen,
pålitlig och samvetsgrann. Med myndighet upprätthöll hon, när så
behövdes, ordningen i de hem, hon hade att besöka. Den tredje kvinnan
i gamla Sandvikens klöverblad av kraftkvinnor fick doktor Melin till
hjälp i Smedsgatan 1. Det var »jungfru Hall», förut rallare och sedan
sömmerska. Hon skickades till Uppsala för ett par månaders utbildning,
varefter hon blev brukets allt i allo på sitt område. Under tidernas lopp
var hon dels polikliniksköterska, dels församlingssköterska och
slutligen epidemisköterska.

Nytt sjukhus anordnades år 1898 i doktor Melins bostad
Stationsgatan 12, sedan ban fått ny bostad uppförd mitt emot, mellan
Stations-gatan och järnvägen. I det gamla sjukhuset vid Smedsgatan, vilket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:55:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sandviken/0266.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free