Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. DEN SOCIALA UTVECKLINGEN - Järnverket och Sandvikens sociala problem. Av fröken Sigrid Göransson med en översikt av skolväsendet av fru Ellen Norberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266
APOTEKSFRÅGAN I SANDVIKEN
ändrade förhållanden ersättas av anläggning av annan lämpligare
karaktär, exempelvis konvalescenthem.
Det förut omnämnda medicinskåpet på brukskontoret flyttades ned
till sjukhuset, men visade sig där snart för litet. Ar 1885 gingo
medicinkostnaderna till ungefär 4 000 kr. per år och med denna omfattning var
det alltför riskabelt för läkaren att svara för utlämningen endast med
biträde av sjukvårdspersonalen. Försöken att få myndigheternas
tillstånd till eget apotek i Sandviken misslyckades under en följd av år,
och då man icke hade rätt att utan apotek sälja läkemedel, måste
expeditionen av gratismedicin fortgå. För att få någorlunda ordnade
förhållanden var då ingen annan råd än att utan apotek skaffa en
examinerad provisor, F. Ohlin, och utvidga medikamentskåpet till en hel
butikslägenhet, där denna fria medicin expedierades över disken. Då
det ofta dröjer länge, innan myndigheterna inse ett nytt samhälles
verkliga storlek och behov, måste man draga sig fram med detta
provisorium från 1885 till 1897. Tack vare intresserad medverkan av
G. F. Göranssons måg, hovapotekaren Wilhelm Sebardt, lyckades man
emellertid efter många skriverier få tillstånd att upprätta ett apotek i
Sandviken. Den förste apotekaren var A. J. Stenström. Apoteket
förlades i ett av bolaget för ändamålet uppfört hus vid Stationsgatan,
samma lokal, som det ännu innehar. Vid apotekets tillkomst
avvecklades den fria medicinen, vilken vid en befolkning av över 4 000 personer
helt naturligt skulle leda till olägenheter. Ehuru man vid detta
tillfälle ännu ej var bunden av kollektivavtal, ansåg sig bolagsledningen
dock moraliskt bunden att lämna annan ersättning i stället för denna
förmåns borttagande. Tänkesätten härvidlag framgå av ett —•
förmodligen av A. H. Göransson författat —- meddelande till
Sandvikens arbetare av december 1897.
Till Sandvikens Arbetare!
Under vanliga förhållanden är det en naturlig sak att arbetare vid Bruk, der
apothek icke finnes, måste hafva fria medikamenten emedan förråd deraf måste
finnas vid Bruken och lagstiftningen förbjuder andra än innehafvare af
apotheks-privilegier att sälja medicin.
Från Brukets anläggning har derföre äfven här funnits ett förråd af
medika-menter, hvars omfång vuxit med Brukets öfriga utveckling, till den grad att
myndigheterna nu funnit det nödvändigt att härstädes inrätta ett fullständigt och
sjelfständigt statsapothek, hvars verksamhet i dessa dagar börjat.
I sammanhang härmed har Bolaget under de sednare åren haft den känslan att
hvad som kan gå för sig vid en mindre rörelse kan urarta till öfverdrift när rörelsen
växer till stora dimensioner, samt att utlemnandet af fria medikamenter till en
befolkning af öfver 4000 personer, medför olägenheter som böra förekommas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
