Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. DEN SOCIALA UTVECKLINGEN - De stora folkrörelserna - Kyrka och frikyrka. Av kyrkoherde Gottfrid Pontén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
RELIGIÖST LIV PÅ 1860-TALET
krav. Hans långrandiga och torra predikningar avskräckte folket från
att besöka gudstjänsterna, och hans deltagande i brukets sällskapsliv
var en nagel i ögat på väckelsens folk. Så särskilt ofta torde han ej
heller ha besökt Sandviken.
Det var de stora folkväckelserna, som blevo den egentliga väg,
varpå de religiösa rörelserna nådde fram till det unga brukssamhället.
Från olika håll av landet inflyttade arbetarefamiljer, som tidigare
kommit i kontakt med väckelsefromheten. I avsaknad av
samlingslokal och ledare öppnade man till en början hemmen för den
gemensamma andakten, varvid mången from man eller kvinna läste Guds
ord för de församlade. Första början till en mera offentlig
gudstjänstform kan spåras från år 1864, då klensmeden J. R. Tysklind
hit-flyttade från Långshyttan. Han var en from man, mycket begåvad,
musikalisk och en god pedagog. I den s. k. Lass Ollas gårdens övre
våning, där han själv hade sin bostad, anordnade han offentliga
gudstjänster på söndagsförmiddagarna, varvid han läste en predikan ur
någon postilla samt spelade psalmerna på en orgel, som han själv
tillverkat. En sångkör hade han även åstadkommit bland skolbarnen,
vilka sjöngo fyrstämmigt.
Dessa gudstjänster fortsatte till november 1875, då magister
Samuelsson tog vid och började ordna s. k. skolgudstjänster, som höllos
i det nya skolhusets stora festsal. Vid denna tid gick en väckelse över
samhället, och de religiösa frågorna började diskuteras enskilt och
offentligt. Bl. a. blev skolans samlingssal ett stridsämne. Där
förekommo nämligen både gudstjänster, föreläsningar och
nöjestillställningar, och en sådan sammanblandning av andligt och världsligt
kunde många av de »väckta» ej gilla, vartill kom, att den som läste
predikan ej hörde till deras krets. Då åhörarantalet alltmer smälte
samman, upphörde så småningom dessa gudstjänster i skolan.
Vid upprepade tillfällen besöktes Sandviken av lekmannapredikanter,
som samlade folket till bönemöten. Det första kända av sådana besök
daterar sig redan från år 1862, då kolportören P. Persson, anställd
hos Gästriklands Arbetsförening, kom till Sandviken. I sina
»Ungdomsminnen» berättar han själv därom: »Den 9 och 10 november
var jag på Sandviken eller rättare sagdt vid Jädraåsen; ty Sandviken
var då en tallhed, där blott tvänne byggnader voro uppförda i hvilka
arbetare bodde. Jag talade med arbetarne om dagarne och predikade
för dem om kvällarne. Och det var både stillhet och mottaglighet
för Guds ord.»
Det vill synas som om en liten krets av »troende» bildats redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
